Ibland kan man tydligt se att fostervattnet rinner och då är det uppenbart att det handlar om vattenavgång. Men ofta är det dock inte så uppenbart och för att säkerställa att det är fråga om vattenavgång används test som analyserar slidsekretet för protein som endast finns i fostervattnet (t.ex. Actim PROM-sticktest).
När det är säkert är att det handlar om vattenavgång, stannar mamman till en början på sjukhusets vårdavdelning för uppföljning. Vattenavgången leder i 60–80 procent av fallen till att förlossningen sätter igång spontant inom 1–2 dygn. Mamman får intravenös antibiotikabehandling för att skydda fostret från en eventuell infektion. Om graviditeten inte kommit fram till vecka 35 får mamman kortisoninjektioner i muskeln två gånger i dygnet för att fostrets lungor ska mogna.
Om vattenavgången sker före 34:e graviditetsveckan, ges mamman oftast vid behov läkemedel som hindrar sammandragningar närmast för att få graviditeten att fortsätta så att det finns tid att ge kortison. Markörer i mammans blod följs upp för att upptäcka om en infektion eventuellt håller på att utvecklas. I vissa fall kan markörer för infektion i livmodern och bakterier som eventuellt växer i fostervattnet analyseras med hjälp av fostervattenpunktion. Det gör att behandlingen kan inriktas exaktare och beslut om behandling fattas. Om graviditeten inte kommit till vecka 34 är målet att mängden fostervatten ska hållas intakt eller öka och att inga infektioner ska utvecklas. Då kan fostret fortsätta växa och utvecklas säkert i mammans livmoder. Om en livmoderinfektion utvecklas är det bättre att fostret föds för att växa och utvecklas utanför livmodern.
I situationer där livmoderhalsen inte är mogen, inga sammandragningar förekommer och fostervattnet har slutat rinna eller sipprandet av fostervatten har minskat, kan uppföljningen överföras till den öppna vården. Vid öppen vård på avdelning är mamman hemma och kommer regelbundet till avdelningen för blodprov och undersökningar enligt en individuell plan.
Om vattenavgången inträffar efter graviditetsvecka 34+0 får förlossningen komma igång spontant.Om det inte sker planeras igångsättning av förlossningen individuellt. Om vaginal förlossning av någon anledning, såsom fostrets problematiska läge, inte är möjlig görs ett kejsarsnitt. Samma metoder kan användas för att sätta igång förlossningen som när en fullgången förlossning igångsätts.
Vaginal förlossning är det som föredras, eftersom en baby som föds för tidigt ”mognar” under vaginal förlossning. Varje fall bedöms ändå individuellt. Förlossningen sker senast vid 37 veckors graviditet.