Det görs för att man ska hitta de mammor vars barn riskerar att insjukna i hemolytisk sjukdom som foster eller nyfödd. Undersökningen görs på nytt vid varje graviditet, eftersom sannolikheten att mamman ska utveckla antikroppar ökar med varje graviditet.
Alla blodgrupps- och antikroppsundersökningar av gravida görs av Blodtjänst enligt rekommendationer från THL:s expertgrupp för mödravård.
Av RhD-negativa mammor tas prov också i graviditetsvecka 24–26 och 36, eftersom de har en större risk än normalt att utveckla blodgruppsantikroppar. Om en RhD-positiv mamma har fått blodtransfusioner eller hennes tidigare barn som nyfödd har behandlats mot gulhet, tas ett extra prov i graviditetsvecka 36. Därtill undersöks RhD-blodgruppen för att RhD-negativa mammors immunisering ska kunna förebyggas med anti-D-immunoglobulin som ges under graviditeten och efter förlossningen.
Om det finns antikroppar i blodet, undersöks vilken antikropp det är och hur mycket det finns av den i mammans blodomlopp. Halten följs upp regelbundet och informationen förmedlas till rådgivningen och också till universitetssjukhuset där graviditetens uppföljning och behandling planeras. De allra lindrigaste immuniseringarna kan följas upp vid den egna rådgivningen. Om mamman redan i början av graviditeten har en hög halt av antikroppar eller halten stiger avsevärt under graviditeten, kallas mamman till det egna förlossningssjukhuset eller universitetssjukhusets moderskapspoliklinik, där fostrets hälsa och anemirisk bedöms enligt en individuell plan.
Den viktigaste undersökningen är att med ultraljud mäta hur snabbt blodet flödar i fostrets mellersta hjärnartär. Om det flödar kritiskt snabbt och/eller titern visar brant stegring, finns det skäl att misstänka att fostret drabbats av anemi. I så fall kan fostret behöva behandlas med intrauterin (i livmodern) transfusion av röda blodkroppar via navelvenen.