Den kvinnliga fortplantningens anatomi och fysiologi

Kvinnans inre könsorgan: livmodern, de parvisa äggledarna och äggstockarna samt slidan utvecklas under fosterstadiet.

Kvinnans viktigaste fortplantningscell är könscellen, äggcellen. Äggcellerna finns i äggstockarna. Mängden äggceller är störst under fosterstadiet, vid födseln finns det kvar ungefär en miljon äggceller, när mensen börjar bara hälften av det och i klimakteriet cirka tusen.

Livmodern (uterus) är ett organ med muskelväggar som på insidan är klädd med en slemhinna (endometrium) som regleras av hormoner. Livmodern väger cirka 100 gram och den indelas i livmoderkroppen (corpus uteri) och livmoderhalsen (cervix uteri). Livmoderhalsen går ner i slidan och bildar livmodertappen som syns längst inne i slidan. Mitt i livmodertappen finns livmoderhalskanalens mynning, den så kallade yttre livmodermunnen.

Ibland kan det förekomma små eller betydliga avvikelser i livmodern. Ibland kan livmodern saknas helt av olika orsaker. Avvikelser kan ofta ses vid en vaginal ultraljudsundersökning.

Cell- eller papa-provet vid screening för livmoderhalscancer tas längst inne i slidan, vid livmoderhalsens yttre mynning (portio) och i livmoderhalskanalen.

Tjockleken och strukturen på slidans slemhinna varierar enligt menstruationscykeln. Med ultraljudsundersökning går det att undersöka tillståndet hos slidans slemhinna och därigenom bedöma östrogenpåverkan. Utan östrogen är slemhinnan mycket tunn, under 5 millimeter och när östrogenet inverkar i mitten av menstruationscykeln är den cirka 10 millimeter. En gynnsam tjocklek för att embryot ska fastna på slemhinnan är minst 6–7 millimeter.

Ultraljudsbild av livmodern efter menstruation: livmoderns slemhinna är tunn, 2,2 mm.

Under ägglossning är livmoderns slemhinna tydligt tjockare (10 mm mellan mätpunkterna).

Vid utredning av rikliga eller droppande blödningar kan man med ultraljudsundersökning konstatera eventuella påsaktiga förändringar (polyper) i livmoderns slemhinna eller godartade muskelknutor (submukosala myom) som putar in i livmoderhålan från livmoderväggen. Vid behov kan ett sugprov tas från livmoderns slemhinna (endometrieprov) genom livmoderhalskanalen.

Äggledarna som är cirka 10–15 cm långa, ihåliga och mjuka rör, går ut från livmoderns övre del, en åt varje sida. Äggledarens andra ända bildar en trattliknande del med flikar som kallas fimbrier. Fimbrierna rör sig på olika sätt för att styra ett ägg som lossnat ur äggstocken till äggledaren för befruktning. Olika infektioner och sammanväxningar kan skada fimbrierna, försvaga äggledarnas funktion eller täppa till dem helt.

Äggstockarna är kvinnans könskörtlar. Dessa två ljusgråa mandelformade körtlar är cirka 3,5 cm långa och sitter på vardera sidan i lilla bäckenet. Äggstockarnas yta består av epitelceller. Under dem finns äggblåsor (folliklar) i olika utvecklingsstadier, bindväv och blodkärl. Äggcellerna finns i folliklarna.

Äggcellen en mogen för befruktning först när den har lossnat från äggstocken. Äggstockarna producerar kvinnliga könshormoner. Det räcker med bara en äggstock för att i fertil ålder producera tillräckligt hormoner och äggceller för fortplantning.

Äggblåsorna ser ut som svarta ”bollar” på en ultraljudsundersökning. Äggcellerna finns i äggblåsorna, en per follikel.

I den högra äggstocken syns den så kallade ledande follikeln, en klart större follikel där ägget mognar inför ägglossningen.