MS är en autoimmun sjukdom där kroppen bildar antikroppar mot sina egna vävnader Vid MS riktar antikropparna sig mot nervtrådarna i den vita hjärnsubstansen. Det är fortfarande okänt vad som orsakar sjukdomen. De vanligaste symtomen är muskelsvaghet, balans- och synstörningar, funktionsstörningar i urinblåsan och tarmen samt exceptionell utmattning. Den vanligaste sjukdomsformen förlöper successivt i så kallade besvärsperioder som också kallas skov: så är det hos cirka 80–85 procent av de insjuknade. MS är vanligare hos kvinnor är hos män. I genomsnitt bryter sjukdom ut vid 20–40 års ålder.
Rutinmässig uppföljning av MS-patienter på moderskapspolikliniken under graviditeten är inte nödvändig. MS förhöjer inte risken för komplikationer under graviditeten eller förlossningen och graviditeten inverkar inte på sjukdomens långtidsprognos. I vissa fall kan graviditeten rentav ha en positiv inverkan.
MS går i regel in i en lugn fas under graviditeten, men genast efter förlossningen kan symtomen återkomma eller förvärras. Behandlingen av MS som bakomliggande sjukdom under graviditeten sker hos den egna neurologen. Så kallad immunmodulerande medicinering som hindrar besvärsperioder rekommenderas inte rutinmässigt under graviditet, och det finns vanligen inte heller behov av sådan. Vissa läkemedel som används för behandling av MS är teratogena, det vill säga skadliga för fosterutvecklingen, och ska alltså inte användas under graviditet. Under graviditeten kan skov tryggt pulsbehandlas med kortikosteroider eller med IVIG. Om MS behandlas med natalizumab rekommenderas en karens på så mycket som tre månader före en planerad graviditet. Därtill misstänks att fingolimod och mitoxantron är skadligt för fosterutvecklingen, så medicinering med dem ska avslutas minst två månader innan man slutar med preventivmedel.
MS går i regel in i en lugn fas under graviditeten, men genast efter förlossningen kan skoven öka. Vissa läkemedel som används för behandling av MS passar inte att användas under graviditet. Kvinnor med MS ska i god tid ta upp en planerad graviditet till diskussion med sin egen neurolog så att medicineringen vid behov kan ändras.
Förlossningssättet avgörs på obstetriska grunder. MS utgör inte något hinder för en vaginal förlossning. Inom sex månader efter förlossningen förekommer det försämringsperioder hos så många som hälften av MS-patienterna. Behandling och förebyggande av försämringsperioder planeras i samråd med den egna neurologen. Amning rekommenderas. Amning har inte konstaterats ha direkt biologisk inverkan på aktiviteten hos MS. Av läkemedlen kan betainterferon och glatirameracetat användas under amning. Behandlingen kan inledas en vecka efter förlossningen, när graviditeten har varit fullgången. Natalizumab rekommenderas inte under amning och användning av immunosuppressiva läkemedel är förbjudet när man ammar.