Övriga behandlingar beror på vilka symtomen är. Det är viktigt att det hela tiden följs upp hur mamman och fostret mår. Mammans symtom följs upp antingen genom tätare besök på moderskapspolikliniken eller vård på sjukhus med regelbunden blodtrycksmätning minst två gånger i dygnet och laboratorieundersökningar. Fostrets tillväxt och läge följs upp med återkommande ultraljudsundersökningar och kardiotokografi (CTG) som mäter hjärtfunktionen.
Vård på sjukhus betyder att man inte får röra på sig mycket och att också andra oavbrutna aktiviteter, till exempel läsning, handarbete, TV-tittande) begränsas, att man får tillräckligt med nattsömn och vilar också på dagen. Miljön ska vara så lugn som möjligt för att mamman verkligen ska kunna vila. Vilobehandlingen sänker blodtrycket och förbättrar moderkakans blodomlopp. Mängden protein i urinen följs upp med den så kallade alb/krea-kvoten utifrån vilken det går att beräkna mängden protein som utsöndras per dygn. Ibland samlas hela dygnets urinmängd och proteinutsöndringen fastställs ur den. Gravida med preeklampsi ska undvika att äta mycket saltig och fet mat. Uppföljning av den gravida kvinnans vikt är ett sätt att övervaka hennes mående.
Syftet med uppföljningen är att upptäcka förändringar i symtomen. Utgångspunkten och symtomen är individuella för varje patient och därför kan en kvinna få andra anvisningar än en annan. Också längden på sjukhusvistelsen varierar individuellt. Det går att få olika långa ”permissioner” hemma beroende på hur man mår och vilka fynd har gjorts. Om situationen förvärras trots vila och medicinering överväger man att avbryta graviditeten. I så fall tar man å ena sidan hänsyn till situationens risker för mamman och å den andra beaktar man vilka nackdelar en för tidig födsel innebär för fostret.
Efter förlossningen försvinner vanligen mammans symtom snabbt och väl. Det finns en större risk för preeklampsi under nästa graviditet, men då har sjukdomen oftast en lindrigare form.