Relationen till de egna föräldrarna får en annan betydelse i och med att man själv blir förälder. Man kan komma ihåg trevliga saker som man tyckte om som barn, och erfarenheter som man vill dela med det egna barnet. I bästa fall är föräldraskapet en möjlighet att på nytt uppleva barndomens positiva erfarenheter. Man får en orsak att igen åka pulka, klättra i träd, leka kurragömma och läsa sagor!
I varje barndom ingår också otrevliga saker: erfarenheter som man inte ville ha och känslor som man inte ville känna. Också de här erfarenheterna och känslorna aktiveras när man blir förälder. Ibland kommer svåra tider eller besvärliga relationer från barndom till ytan så starkt att det är bra att bearbeta dem. Det kan vara viktigt att ge sig tid och möjlighet att utforska känslor och erfarenheter från den egna barndomen för att det egna föräldraskapet inte ska belastas alltför mycket av besvikelser eller svåra relationer som man upplevt som barn eller ung.
Under graviditeten kanske du vill återkalla din egen barndom i minnet. Till hjälp för det kan du intervjua dina närmaste. När du frågar om din barndom får ni möjlighet att tillsammans återvända till början av ditt eget liv, till dina och dina närståendes minnen. Samtidigt kan du fundera över hurdana framtida minnesbilder du vill ge dina egna barn.
Om du har möjlighet att intervjua dina föräldrar eller andra personer som stod dig nära under barndomen, kan du fråga dem exempelvis
- Hurdan var tiden när din mamma väntade dig?
- Hur satte din födsel igång och hur gick den?
- Hurdant var ögonblicket när du föddes och vad minns dina föräldrar från det?
- Hurdana var dina första dagar, veckor och månader?
- En hurdan baby var du?
- Vem skötte dig?
- Vad gillade du som baby, vad fick dig att skratta?
- Vad gillade du inte, var du rädd för något?
- Hur sov du?
- Vilka hörde till familjen när du föddes?
- Hade du något ”arbetsnamn”?