De vanligaste orsakerna till underfunktion i sköldkörteln är att sköldkörteln har avlägsnats och att sköldkörtelns funktion har stoppats med radiojodbehandling på grund av Basedows sjukdom. Orsaken kan också vara kronisk autoimmun tyreoidit med antikroppar mot sköldkörtelns vävnader. Därtill lider 2–3 procent av mammorna av subklinisk underfunktion i sköldkörteln, det vill säga att sköldkörtelvärdena avviker från referensvärdena, men man har inga symtom.
Obehandlad eller bristfälligt behandlad underfunktion i sköldkörteln ökar risken för missfall, preeklampsi, anemi, fostrets långsammare tillväxt, för tidig avlossning av moderkakan samt för barnets perinatala eller neonatala död. Sköldkörtelhormonet tyroxin från mamman överförs till fostret både före och efter det att fostrets egen tyroxinproduktion har kommit igång. Under graviditetens andra tredjedel när hjärnans arkitektur utvecklas kommer fostrets tyroxin nästan uteslutande från mamman. Då kan mammans underfunktion i sköldkörteln leda till en irreparabel hjärnskada hos barnet.
De senaste årens forskning har visat att även en underfunktion i sköldkörteln som ligger nära gränsvärdena utsätter fostret för störningar i den neuropsykologiska utvecklingen. Den blivande moderns behov av tyroxin ökar vid den femte graviditetsveckan. Den genomsnittliga ökningen är 30 procent vid den 10:e graviditetsveckan och 50 procent vid den 20:e graviditetsveckan. Därför ska kvinnor som behandlas med tyroxintillägg öka sin läkemedelsdos med 30 procent (ca 25 µg) genast när graviditeten har konstaterats. Under graviditeten ska doseringen följas upp till en början med 4–6 veckors mellanrum och tyroxindosen anpassas enligt TSH-nivån. Efter förlossningen återgår man till samma läkemedelsdos som före graviditeten.