Ultraljudsundersökningarna sammanhänger med fosterscreeningen. Den första ultraljudsundersökningen görs i graviditetsveckorna 11+0–13+6 och den andra i graviditetsveckorna 19–21.
Under graviditeten görs ultraljudsundersökningen antingen genom bukväggen eller vaginalt. Ibland måste man använda båda sätten för att får bästa möjliga synlighet. Vid tidig graviditet görs undersökningen nästan alltid vaginalt, men redan vid den första screeningundersökningen kan fostret i regel betraktas genom bukväggen.
Vid tidig graviditet påverkas synligheten av livmoderns ställning och av hur full urinblåsan är. Också fostrets ställning kan ibland försvåra undersökningen. Om det finns två eller flera foster i livmodern, kräver ultraljudsundersökningen mer tid och är ofta svårare.
Övervikt försämrar synligheten, eftersom ultraljudsvågorna går sämre igenom fettvävnad. Ju längre borta målet för undersökningen är, desto sämre är synligheten. Ett tjockt fettlager försvårar också utförandet av själva undersökningen och försämrar ultraljudets tillförlitlighet. Navelsmycken kan skymma delar av fostret vid undersökning i slutet av graviditeten.