När fosterdöden har fastställts, förklaras det tydligt för familjen vad som har hänt. Redan när man kommer till sjukhuset tas infektions- och blodprov av mamman. Med hjälp av fostervattenprov går det att utreda om döden beror på en plötslig orsak eller om det är fråga om en långvarigare fosterstress.
Barnet som dött i livmodern framföds i regel genom vaginal förlossning på vanlig förlossningsavdelning. Vid förlossningen används samma smärtlindringsmetoder som vid andra förlossningar. Om förlossningen inte startar spontant sätts den igång. Kejsarsnitt görs bara i lägen där mammans hälsa eller liv är i fara. Sådana situationer är bland annat riklig blödning vid för tidig avlossning av moderkakan eller mycket svår preeklampsi (tidigare kallat havandeskapsförgiftning). Likaså görs kejsarsnitt om vaginal förlossning är omöjlig på grund av exempelvis föreliggande moderkaka eller felaktig fosterbjudning. Sätesbjudning är inte hinder för vaginal förlossning.
Vid fosterdödsfall är det oftast inte bråttom med förlossningstidpunkten. När döden har konstaterats ges familjen ofta möjlighet att åka hem och återkomma till sjukhuset exempelvis nästa dag, men vissa vill genast stanna kvar på sjukhuset. Den kommande förlossningen förbereds med premedicinering genom munnen. Både mamman och partnern kan vid behov få ångestdämpande medicin eller insomningstablett.
Det besluts i samråd med familjen när förlossningen sätts igång. För att sätta igång förlossningen kan man använda samma metoder som för andra förlossningar. Om mammans blodgrupp är RhD-negativ får hon en injektion med anti-D-immunoglobulin.
Efter förlossningen
Föräldrarna får ta farväl av sitt barn. Föräldrarna uppmuntras att titta på barnet, ta det i famn och vara en stund med sitt barn, fastän de kanske känner sig tveksamma inför att möta sitt döda barn.
Efter förlossningen får föderskan och partnern eller någon annan närstående ett eget rum, där de kan övernatta och vara i lugn och ro för sig själva.
Vid fosterdödsfall ber man om föräldrarnas samtycke till obduktion. Samtycket ska undertecknas. Obduktionens syfte är att utreda orsaker som har påverkat och lett till fosterdöden. Om eventuella orsaker hittas, kan det hjälpa vid planeringen och uppföljningen av nästa graviditet. Föräldrarna har också rätt att säga nej till obduktion. Sjukhusteologen tillsammans med sjukhuspersonalen hjälper till med begravningsarrangemangen.
Mjölkproduktionen stoppas med läkemedel som hindrar utsöndringen av hormonet prolaktin. Man får åka hem när det har säkerställts att återhämtningen efter förlossningen har börjat på normalt sätt och föräldrarna är redo för det.
Efterkontroll
Vid efterkontrollen som sker cirka 10–12 veckor efter förlossningen går man igenom mammans fysiska och psykiska återhämtning och därtill orsakerna som lett till barnets fosterdöd och alla undersökningsresultat. Föräldrarna kan fråga om allt som de funderar på kring babyns död. Det går också att diskutera planer på en ny graviditet och kartläggning av risker. Vid behov kan föräldrarna få tid för konsultation med en genetikläkare. Vid efterkontrollen görs också en gynekologisk undersökning.