Två tredjedelar av alla gravida upplever ryggont och var femte smärtor i höfterna. Under graviditeten går man upp i vikt, trycket mot magen och höfterna ökar, diafragman (mellangärdet) stiger uppåt, blodmängden ökar och hormonförändringarna mjukar upp bindväven i bäckenet. Viktökningen och den växande livmodern gör att kroppens tyngdpunkt flyttas neråt och framåt. Kroppens hållning och funktionen hos bålens muskler ändras vilket ökar belastningen på ländryggen.
I bålens muskler ingår de djupa ryggmusklerna, djupa magmusklerna, mellangärdet och bäckenbotten. När livmodern växer ökar belastningen på bålmusklerna (djupa och ytliga magmusklerna, mellangärdet och bäckenbottenmusklerna). Bäckenbotten är viljestyrd muskulatur som stödjer ländryggen, de inre organen, urinblåsan och ändtarmen samt ger känsla av välbehag under samlag. Svaga bäckenbottenmuskler ökar risken för inkontinens och ryggont. Träning av bäckenbottenmusklerna förebygger och lindrar ryggont och minskar inkontinens under graviditeten och efter förlossningen.
Hormonella förändringar gör att bindväven i bäckenet blir lösare, mjukar upp livmoderhalsen och ledbanden. När ledbanden blir lösare och kroppshållningen ändras kan det uppstå smärta i höfterna, SI-lederna och blygdfogen. Musklerna i ryggen och bäckenet ansträngs när de stödjer upp ryggen och kan därför bli trötta och ömma. Smärtor i SI-lederna och blygdfogen blir ofta mer intensiva när man rör på sig. Trots det har det bevisats att regelbunden motionen minskar smärtorna och behovet av sjukskrivning under graviditeten.
Ryggont är inget hinder för vaginal förlossning. Om det av andra orsaker görs kejsarsnitt, kan det gå långsammare att återhämta sig och komma på fötter igen. Bra smärtlindring och vid behov fysioterapeutiska råd krävs för återhämtning.