Anknytningsrelationen handlar inte om föräldrarnas kärlek till barnet. Man kan älska barnet väldigt mycket, men ändå inte klara av att hjälpa barnet att skapa en trygg och pålitlig upplevelsevärld. Med hjälp av anknytningsrelationen börjar babyn göra antaganden om sig själv och världen och om hurdan hen förväntas att vara.
En trygg anknytningsrelation
En trygg anknytningsrelation uppstår när barnet lär sig att lita på att hens behov uppfylls och att man lyssnar till och förstår hens känslor. Barnet upplever att livet är kontrollerbart och att hen själv kan påverka sakernas gång. I en trygg anknytningsrelation uttrycket barnet sina behov och litar på att få hjälp. Barnet börjar anse sig vara värd kärlek och lär sig också att själv älska.
Det går att främja en trygg anknytning genom att lära känna sin baby och var lyhörd för barnets signaler. Babyn har från första början en egen vilja och personlighet. Det är viktigt att fundera över vad babyn behöver och gillar och vad hen inte gillar. Närhet och lekfullhet förstärker en trygg anknytningsrelation, likaså förutsägbarhet och trygga rutiner, som vid behov kan ändras lite.
Undvikande anknytning
Anknytningsrelationen kan också utformas så att den blir undvikande. Då lär sig barnet att hen borde vara på ett visst sätt, till exempel snäll, flitig eller tillmötesgående, för att vara värd kärlek, och att hen inte får orsaka besvär för sina föräldrar. Barnet lär sig att undvika att uttrycka negativa känslor. Senare kan hen ha svårt att ta emot eller ge kärlek, eftersom hen inte kan tro att någon skulle älska eller förstå ett barn som vuxit upp i en undvikande anknytningsrelation.
Ambivalent anknytningsförhållande
I en ambivalent anknytningsrelation handlar föräldrarna ofta inkonsekvent, till exempel för att förälderns egen livssituationen varierar mycket eller för att hen inte vet hur man ska vara med ett barn. Förälderns känslor och reaktioner växlar från ytterlighet till ytterlighet. Barnet har svårt att förutse hur den vårdande vuxna kommer att reagera på hens behov och barnet lär sig inte hur man relaterar till andra. Barnet kan växa upp till en osäker och ängslig person med nyckfullt känsloliv och svag självkontroll. Den som vuxit upp i en ambivalent anknytningsrelation söker som vuxen överdrivet bekräftelse från andra och upplever sig ofta vara värdelös.
Om det inte uppstår någon stark anknytning alls, är barnets liv traumatiskt och hens grundbehov tillgodoses inte. Barnet får ingen modell för hur man relaterar till och kommunicerar med andra. Barnet lär sig inte att tala om sina behov för andra och inte heller att lita på vuxna.