Ungefär vart sjätte par upplever ofrivillig barnlöshet, dvs. infertilitet. Med nuvarande forskningsmetoder kan man hos de flesta hitta en möjlig förklaringsfaktor för den nedsatta fertiliteten. För en del är barnlösheten oförklarlig, dvs. det finns ingen entydig orsak till att det dröjer innan de blir gravida.
Också en ensamstående kvinna eller man eller ett kvinno- eller manspar kan uppleva problem med ofrivillig barnlöshet. För närvarande ges ensamstående män och manspar inte barnlöshetsbehandling i Finland, eftersom lagen förbjuder surrogatmödraskap. De kan bilda familj genom adoption inom familjen eller bli fosterföräldrar. Barnlöshetsbehandling av ensamstående kvinnor eller kvinnopar förutsätter användning av donerade könsceller vid enheter som är specialiserade på denna typ av behandling. Numera erbjuder även den offentliga sjukvården behandling med donerade könsceller.
Om den önskade graviditeten inte har inletts inom ett år efter att du slutat använda preventivmedel lönar det sig att söka sig till barnlöshetsundersökningar. Det lönar sig att söka sig till undersökningar tidigare om menstruationscykeln är mycket oregelbunden, om det förekommer stora problem med samlagen eller om det finns andra kända faktorer som påverkar fertiliteten. Den grundläggande undersökningen kan göras inom den offentliga primärvården (t.ex. av hälsocentralläkare eller vid studenthälsovården), av privatläkare (allmänläkare, gynekolog) eller på en privat fertilitetsklinik. De egentliga barnlöshetsundersökningarna görs vanligen inom den specialiserade sjukvården. Syftet med barnlöshetsundersökningarna är att ta reda på om barnlösheten beror på en orsak som kan behandlas eller om paret ska rekommenderas att överväga barnlöshetsbehandling.
Om det i undersökningarna inte hittas någon betydande orsak till att graviditetsförsöken inte har lyckats, uppmanas paret ofta att fortsätta med försöken. Detta eftersom studier visar att cirka hälften av paren lyckas bli gravida under det andra året av försök.
Orsakerna till barnlösheten utreds med genomgång av hälso- och sjukdomshistoria samt blodanalyser och andra specifika undersökningar. En eventuell förklarande faktor hittas antingen hos kvinnan eller mannen i ungefär hälften av fallen och hos båda i ungefär en fjärdedel, men hos en fjärdedel av paren hittas ingen förklarande orsak.