Illamående i början av graviditeten kan sammanhänga med övergående överfunktion i sköldkörteln, vilket orsakas av att graviditetshormonerna ökar. Det är vanligare vid tvillinggraviditeter. Ibland behövs medicinering, men oftast räcker det med behandling och uppföljning enligt symtomen. Ett symtom kan vara hjärtklappning som kan dämpas med så kallade betablockerare.
Egentlig överfunktion i sköldkörteln, dvs. hypertyreos, är ovanligare under graviditeten än underfunktion. Det förekommer hos cirka 0,1–0,2 procent av alla gravida. Obehandlad hypertyreos kan hos mamman leda till hjärtsvikt, tyreotoxisk kris, för tidig förlossning, havandeskapsförgiftning, det vill säga preeklampsi, tillväxtstörningar hos fostret eller ökad risk för perinatal död och till och med för mödradödlighet. Lyckligtvis är dessa komplikationer ovanliga.
Basedows sjukdom (Graves sjukdom)
Den vanligaste orsaken till överfunktion i sköldkörteln är Basedows (Graves) sjukdom. Andra orsaker är överproducerande knölig struma samt en enskild överproducerande knöl i sköldkörteln. Också vid inflammation i sköldkörteln kan det förekomma en övergående fas av överfunktion.
Den som har Basedows (Graves) sjukdom känner vanligen till det redan före graviditeten. Den kan orsaka problem under graviditeten och kräver ofta medicinering som hämmar produktionen av sköldkörtelhormon. Sjukdomens aktivitet lugnar sig ofta under graviditeten till och med så mycket att medicineringen kan avbrytas helt. Det rekommenderas att nivån av sköldkörtelhormon till en början följs upp med laboratorieprov med 4–6 veckors mellanrum.
Vid Basedows sjukdom kan det ibland förekomma antikroppar i blodet. Antikropparna går igenom moderkakan och kan i enstaka fall orsaka överfunktion i sköldkörteln hos fostret eller den nyfödda. Hos kvinnor med aktiv Basedows sjukdom fastställs antikropparna under graviditeten. Om mängden antikroppar är klart förhöjd, följer rådgivningen upp fostrets hjärtfrekvens enligt en individuell plan.