Om bukspottkörtelns egen insulinproduktion inte räcker till för kroppens behov, måste extra insulin ges med injektioner. Insulindosen fastställs enligt var och ens individuella behov. Insulinbehandlingen inleds med små engångsdoser och dosen utökas tills blodsockervärdena är på målnivån.
Insulindosen justeras utgående från den gravidas mätning av blodets glukoshalt. Insulinbehovet kan växa avsevärt under graviditeten på grund av att insulinresistensen ökar.
Effekten av långtidsverkande basinsulin börjar inom cirka 1–1,5 timmar. Effekten är störst cirka 4–8 timmar efter injektionen och håller i sig i ungefär 24 timmar. Insulinbehandling medför risk för lågt blodsocker, det vill säga hypoglykemi, men doserna som används under graviditet är små, så risken är liten. Långtidsverkande insulin tas som engångs- eller tvågångsterapi. Insulin som injiceras på kvällen påverkar blodsockervärdena på morgonen och morgoninjektionen påverkar dagsvärdena.
Hypoglykemi
Symtom på hypoglykemi är att man svettas, är irriterad, darrar och känner sig svag. Om du har symtom ska du allra först mäta blodsockret. Om sockervärdet är under 4,0 mmol/l, dricker man till exempel ett glas juice (innehåller 20 g kolhydrater).