De vanligaste symtomen på vulvacancer är
Symtomens svårighetsgrad kan variera periodvis. Ofta har symtomet behandlats med dåliga resultat: till exempel med läkemedel mot svampinfektion eller också har man tolkat att orsaken till besvären är torr hud. För att förebygga att diagnosen fördröjs är det därför viktigt att man vid utredning av ett långvarigt symtom håller risken för vulvacancer i åtanke. Smärta, svårigheter att urinera och till exempel blödning vid tarmtömningen är tecken på att sjukdomen spridit sig till intilliggande organ.
Vulvacancerdiagnosen baseras på ett vävnadsprov från det misstänkta området. Man ska försöka få ett vävnadsprov som täcker hela djupet av förändringen. Vävnadsprovet tas under lokalbedövning.
Vävnadsprovet kan tas inom primärvården, hos en privatläkare eller inom den specialiserade sjukvården.
Om biopsifyndet är en malign tumör ska patienten anvisas till fortsatt vård vid en enhet för kvinnosjukdomar på ett universitetssjukhus. Remiss till en enhet för kvinnosjukdomar behövs även i situationer där man inte upptäcker cancer i vävnadsprovet, men där symtomen fortsättningsvis är svåra och besvärande.