En djup ventrombos orsakas av att blodet koagulerar i venerna. Den vanligaste orsaken är att blodflödet blir långsammare, men trombos kan också bero på en skada i blodkärlsväggen eller ökad trombosbenägenhet.
Oftast uppstår proppen i benen, där blodcirkulationen i de djupa venerna är speciellt utsatt för koaguleringsstörningar. Det är ovanligare med djupa ventromboser i huvudet, halsen, armarna eller bukorganen. Det förekommer inflammationer i de ytliga venerna under huden, men inga betydande proppar.
Riskfaktorer för ventrombos är graviditet, att vara orörlig länge, till exempel till följd av sjukdom, gipsat ben eller lång flygresa, stora operationer, p-piller i synnerhet hos rökande kvinnor, cancer, övervikt och genetiska koaguleringsstörningar. 10–15 procent av befolkningen har genetisk eller förvärvad trombosbenägenhet.
Av alla ventromboser under graviditeten utvecklas 80 procent i det vänstra benet förmodligen därför att livmodern trycker på den vänstra bäckenartären och den i sin tur på bäckenvenen där de korsas. Trombosrisken är störst genast efter förlossningen. Efter ett kejsarsnitt är trombosrisken 2–3 gånger större än efter en vaginal förlossning. Risken att en djup ventrombos som uppkommit under graviditeten återkommer senare är 1–15 procent. Efter förlossningen minskar trombosrisken på 6 veckor till samma nivå som före graviditeten.