Barnets död i livmodern orsakar en traumatisk kris för familjen. Sjukhusets personal finns som familjens stöd genast i början av sorgeprocessen. Under sjukhusvistelsen får föderskan och partnern eller anhöriga möjlighet att träffa en sjukhusteolog, socialarbetare och vid behov en psykiatrisk sjukskötare eller psykiater.
Sjukhusteologen är en anställd inom den evangelisk-lutherska kyrkan som arbetar på sjukhuset. Sjukhusteologen har i uppgift att ge patienter och anhöriga mentalt och andligt stöd. Teologen hjälper också till med begravningsarrangemang. För att få begravningstillstånd behövs en dödsattest som sjukhusets läkare skriver ut.
Sjukhusets socialarbetare och FPA ger närmare information om förmåner och ekonomiska frågor i samband med fosterdöd. (Se länkarna vid punkten FPA:s förmåner)
Sorgeprocessens längd är alltid individuell: den kan ta allt från några veckor till flera månader. Under bearbetningsfasen bearbetar föderskan förlusten tillsammans med sin partner och sina närstående. Så småningom börjar man förstå förlusten och den blir till del av familjens erfarenheter. Sorgeprocessen kan också ta flera år. Utomstående kan ibland ha svårt att se sorgen och smärtan som familjen upplever och lever med. De som upplevt fosterdöd kan ha ett stort behov att tala om sin baby. Föräldrarna önskar att få sin sorg och sitt föräldraskap bekräftade. Att samtala om saken hjälper många att omvandla den tunga sorgen till ett kärt minne av barnet som hade ett kort men värdefullt liv. I Finland finns föreningen KÄPY - Barndödsfamiljerna rf. genom vilken familjen kan få stöd av personer som har upplevt samma svåra livssituation.