Smärtstillande läkemedel
Endometrios är förknippad med en kronisk inflammatorisk reaktion, så antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID-preparat), som ibuprofen och naproxen, hjälper ofta mot smärta vid endometrios. Paracetamol kan användas tillsammans med NSAID-preparat.
Långvarig användning av NSAID-preparat kan vara förknippad med biverkningar, såsom en ökad risk för tarmblödning. Användning av NSAID-preparat rekommenderas inte heller när man försöker bli gravid, eftersom de kan göra det mindre sannolikt att man blir gravid.
Om smärtan blir kronisk, dvs. långvarig, kompletteras smärtmedicineringen med ett läkemedel som höjer smärttröskeln, ofta i samarbete med en läkare som specialiserat sig på smärtbehandling. Behandlingen av smärta vid endometrios med smärtstillande läkemedel är symtomatisk och tar inte itu med själva orsaken till smärtan. I regel behöver endometriospatienter hormonell behandling tillsammans med smärtmedicineringen.
Hormonell behandling
Den hormonella behandlingen är hörnstenen i behandlingen av endometrios, och endometriospatienter behöver hormonell behandling tillsammans med smärtstillande läkemedel under hela sin fertila tid. När misstanke om endometrios uppstår, ska smärtlindringen inledas så snabbt som möjligt för att hindra att smärtan blir kronisk.
| Hormonbehandlingens verkningsmekanismer | Eftersom östrogen har en central roll vid uppkomsten av endometriossmärta har behandlingen traditionellt syftat till att hindra ägglossningen och därmed minska östrogenutsöndringen från äggstockarna. Fastän effekten av hormonbehandlingarna främst baserar sig på att förhindra ägglossningen och därigenom minska östrogensyntesen, har de också andra effekter. De minskar inflammationen i bukhålan, uppkomsten av nya blodkärl som behövs för att endometriosen ska sprida sig och mängden smärtnerver. Alla hormonella behandlingar minskar mensen och då minskar också blödningen som rinner via äggledarna ut i bukhålan, dvs. den avvikande livmoderslemhinnan. Den här mekanismen är förmodligen en viktigare effekt av hormonbehandling än vad man tidigare trott. Vid vård av endometriospatienter lönar det sig därför att föredra så blödningslösa behandlingsformer som möjligt. |
| Kombinerade preventivmedel och gulkroppshormon | Kombinerade preventivmedel (piller, ring, plåster) och gulkroppshormon är de vanligaste behandlingsformerna, eftersom de flesta tål dem och de är relativt förmånliga. När man börjar en behandling med kombinerat preventivmedel ska man ta hänsyn till samma kontraindikationer som vid preventivmedel i allmänhet, dvs. att användning av kombinerat p-medel sammanhänger med en något ökad risk för blodpropp. Preparat med gulkroppshormon medför inte denna risk. Det finns olika märken av piller med gulkroppshormon och oftast hittar man ett lämpligt preparat genom att pröva sig fram. En oavbruten behandling med gulkroppshormon fungerar samtidigt som preventivmedel. Gulkroppshormon kan också doseras lokalt i livmodern genom att använda hormonspiral. Hormonspiralen avger levonorgestrel-gulkroppshormon som gör att livmoderns slemhinna och endometrioshärdarna krymper. Hormonspiral verkar vara en effektiv behandlingsform också vid djup endometrios. Ett implantat som frigör gulkroppshormon och som placeras under huden på den inre underarmen under lokalbedövning är också effektivt för att behandla symtomen på endometrios. |
| Kraftig hormonbehandling | I svåra fall där de ovan nämnda hormonbehandlingarna inte hjälper, överväger man att inleda en kraftig hormonbehandling. Det innebär injektioner av läkemedel som påverkar hypofysens hormonfunktion och tas en gång i månaden. Dessa orsakar ett konstgjort klimakterium och en minskning av östrogenutsöndringen (GnRH-analoger). För att injektionerna inte under långvarig behandling ska ge upphov till symtom på klimakteriet eller benskörhet, inleds ofta parallell behandling med en kombination av östrogen och gulkroppshormon för att lindra dessa symtom. Alternativt kan man tillsammans med kombinerade preventivmedel överväga tablettbehandling med så kallade aromatashämmare som även hindrar produktion av östrogen som utsöndras från andra platser än äggstockarna. |