Över- och underfunktion i sköldkörteln kan påverka mammans och fostrets hälsa. Effekterna kan bli bestående.
Under graviditeten växer sköldkörteln hos kvinnor med normal sköldkörtelfunktion. Förändringar i sköldkörtelhormonnivåerna uppstår i början av graviditeten på grund av verkan av graviditetshormonerna koriongonadotropin (hCG) och östrogen. Mängden hormon (TSH) som stimulerar utsöndring av sköldkörtelhormon minskar och ibland stiger mängden av sköldkörtelhormonerna T4 och T3 på motsvarande sätt.
I början av graviditeten är det vanligt att halterna av fritt T4 och T3 ökar, men mot slutet av graviditeten minskar de något. Behovet av jod stiger under graviditeten bland annat på grund av ökad njurutsöndring och sköldkörtelns ökade jodupptagning.
Graviditet och förlossning kan ibland utlösa en så kallad postpartum tyreoidit (lymfocytär tyreoidit) 2–12 månader efter förlossningen. Typiskt är att den först tar sig uttryck i hypertyreos som följs av en hypotyreosfas. Slutligen normaliseras sköldkörtelns funktion igen hos de flesta. Det är viktigt att veta att sköldkörtelmedicineringen inte blir bestående, utan den avslutas när hormonproduktionen har normaliserats.