I de fall kräver de avsevärda riskerna som är kopplade till graviditeten noggrann uppföljning i samarbete mellan rådgivningen och moderskapspolikliniken. Medicineringens betydelse i behandlingen av blodtrycket framhävs och gränserna för när medicinering sätts in är lägre. Läkemedelsbehandling rekommenderas redan när blodtrycket är över 140/90 mmHg och målet med behandlingen är att blodtrycket ska vara under 130/80 mmHg. Syftet med blodtrycksmedicineringen är att skydda föderskan mot högt blodtryck och hindra att eventuella organskador blir värre.
Om det inte uppkommer några graviditetskomplikationer är graviditetens prognos god och målet är förlossning vid fullgången graviditet. Förlossningssättet avgörs på obstetriska grunder. Kronisk blodtryckssjukdom är inget hinder för en vaginal förlossning. Om graviditetskomplikationer uppkommer avgörs förlossningssättet individuellt beroende på graviditetsvecka och på hur fostret samt mamman mår.
Blodtrycksmedicineringen som varit i bruk under graviditeten fortsätter oftast också efter förlossningen, eller om så kallad ACE-hämmare anses befogad med tanke på föderskans bakomliggande sjukdom (diabetes, njursjukdom, hjärtsjukdomar) kan man övergå till sådan efter graviditeten. Om det inte förekommit andra problem än förhöjt blodtryck under graviditeten, sjunker blodtrycket vanligen inom några dygn efter förlossningen. Efter svår preeklampsi kan det ta flera veckor innan blodtrycket jämnar ut sig igen. Efterkontrollen efter förlossningen görs vanligen på rådgivningen. Under efterkontrollen bedöms det eventuella behovet av blodtrycksmedicinering och vidare uppföljning.