Blodtryckssjukdom ökar risken för sjukdomar hos både mamman och fostret. Blodtryckssjukdom delas in i lindrig och svår form utgående från blodtrycksnivån och fynd av följdsjukdomar. Prognosen för graviditeten påverkas av blodtryckssjukdomens svårighetsgrad, tidigare graviditetshistoria, eventuellt utbrott av preeklampsi som följdsjukdom samt eventuella andra bakomliggande sjukdomar. Risken för preeklampsi är avsevärt större även bland gravida med lindrig blodtryckssjukdom än bland friska föderskor. Också andelen barn med låg födelsevikt är cirka tre gånger större jämfört med friska föderskor.
För kvinnor med lindrig blodtryckssjukdom är prognosen för graviditeten oftast god och jämförbar med andra föderskor, om kvinnan inte har någon annan bakomliggande sjukdom. Eftersom det förekommer komplikationer under graviditeten hos en avsevärd del av kvinnor med blodtryckssjukdom, följs graviditeten ofta upp noggrant på rådgivningen och vid behov på moderskapspolikliniken. Syftet med uppföljningen av graviditeten är att upptäcka om blodtryckssjukdomen förvärras, om preeklampsi utvecklas eller om fostrets tillväxt har hämmats. Uppkomsten av dessa komplikationer försämrar graviditetens prognos.
Om behandlingsbalansen av blodtryckssjukdomen har varit god före graviditeten och ett blodtrycksläkemedel har använts, kan den behandlande läkaren ibland till och med avsluta medicineringen i början av graviditeten. Oftast sjunker blodtrycket i början och mitten av graviditeten av fysiologiska orsaker, vilket håller blodtrycket under kontroll. Alltför lågt blodtryck kan utgöra en risk för blodcirkulationen i moderkakan och för fostrets tillväxt. Vid behov kan medicineringen återupptas senare. Medicinering av lindrig kronisk blodtryckssjukdom har inte bevisats ha någon positiv effekt om det undre trycket är under 100 mmHg. Gräns för att inleda medicinering under graviditeten är i regel ≥ 150/100 vid upprepade mätningar, om det inte förekommer andra problem utöver blodtrycket.