Ett prematurbarn med feber (38 grader eller mer) ska alltid tas till läkare för undersökning. Ett prematurbarn med korrigerad ålder under 3 månader (det har gått mindre än 3 månader från det beräknade förlossningsdatumet) som får feber ska inte tas till hälsocentralens jour, utan omedelbart till sjukhusets barnjour för undersökning.

Gråt är babyns sätt att uttrycka sig. Genom att gråta får babyn förälderns uppmärksamhet och på det sättet ser babyn till att få tillräckligt mat, sömn och torr blöja. Gråt som hör ihop med utvecklingen förekommer trots bra skötsel.

Gråtig baby:

• D-vitamindroppar gör inte att babyn gråter mer. Åldern när man börjar ge droppar sammanfaller helt enkelt med tidpunkten när gråtigheten typiskt ökar.
• Det är viktigt att föräldern som sköter babyn ser till att själv må bra för att orka. Mamman gör klokt i att allt emellanåt låta pappan eller någon släkting, vän eller professionell barnskötare ta hand om babyn.
• Olika sätt att lugna babyn kan testas med hänsyn till att den nyfödda babyn är ömtålig och skör. Skakningar skadar barnet, de kan till och med vara livsfarliga.
• Pröva systematiskt på olika alternativ: mjölk, napp eller jämn lugnande stimulation som att bära, vyssja eller massera babyn, eller jämnt surrande ljud. Ibland hjälper det att minska på stimulationen genom att lägga barnet i sängen.
• Kolikgråt kallas stark periodvis gråt, ofta på kvällen, som inte har någon uppenbar orsak och som fortsätter trots försök att lugna babyn. En baby som gråter mycket ska tas till läkare för undersökning för att utesluta eventuella sjukdomar.

Guiden Gråtmild baby och kolik

• När barnet börjar få fast mat minskar ofta kräkningarna.
• Mjölken kan göras mer tjockflytande med förtjockningsmedel som köps på apoteket, eller du kan ge barnet mjölk avsedd för barn som kräks.
• Om barnet fortfarande kräks när du börjar ge fast mat, kan du i stället för förtjockningsmedel blanda lite puré i mjölken.
• Det kan hjälpa att låta babyn rapa ordentligt efter måltiden, vid behov mitt i mjölkmåltiden (om det går utan alltför mycket besvär).
• Att höja huvudändan på barnets säng kan också hjälpa. Det reko mmenderas att barnet inte läggs att sova i bilstol.

• Kräkningar - reflux - är ett vanligt fenomen som hör till utvecklingen av babyns matsmältningskanal och det är oftast ofarligt.
• Det kan tyda på refluxsjukdom om babyn kräks mycket och dessutom har
• problem med tillväxten och viktutvecklingen
• problem med att äta
• svåra symtom i luftvägarna, som andningssvårighet, lunginflammationer eller andningsuppehåll
• Bra tillväxt och viktökning och ett bra allmäntillstånd som bedömts av läkare tyder på att babyn inte har refluxsjukdom.
• Det att babyn är gråtig och vaknar ofta på natten, men inte kräks, har bevisats att inte höra ihop med refluxsjukdom. Gråtigheten förvärrar kräkningarna.
• Förstoppning förvärrar kräkningarna och kan orsaka gråtighet och magbesvär.
• Prematurbarn har förhöjd risk att insjukna i refluxsjukdom under det första levnadsåret jämfört med fullgångna barn. Risken är störst hos barn med neurologiska skador.
• Det har bevisats att refluxsjukdom hos baby är oberoende av magsyra och går om av sig själv i och med att barnet växer.

BEHANDLING

• Det är bäst att låta en barnläkare undersöka en baby som kräks mycket, och diagnos av refluxsjukdom kräver att andra sjukdomar utesluts.
• Rikliga kräkningar i sig behöver inte behandlas, om barnet i övrigt mår bra och växer normalt.

BEHANDLING AV LINDRIG RELUXSJUKDOM

• Anpassning av måltidsrytmen: måltidsfrekvenserna och portionsstorleken justeras.
• Eventuell mjölkersättning byts till tjockflytande preparat, fast mat och välling börjar ges tidigare. Man ska inte sluta med amningen på grund av refluxsjukdom.
• Babyns sovställning: att ligga på vänstra sidan med huvudändan av sängen lite upphöjd minskar bevisat reflux. Den halvsittande ställningen i bilstol förvärrar reflux.
• Undvik att hantera babyn alltför mycket efter måltiden, men låt ändå babyn rapa ordentligt efter maten.
• God vårdkontakt med barnläkare och intensivare behandling om symtomen förvärras.

BEHANDLING AV SVÅR RELUXSJUKDOM

Vid svår refluxsjukdom (svårighet att äta, svåra luftvägssymtom och dålig tillväxt), utöver det som nämns ovan:

• Enligt övervägande refluxmätning av matstrupen och/eller gastroskopi (refluxmätning är inte en bra undersökning för att konstatera refluxsjukdom hos barn under ett år och gastroskopi kräver narkos).
• Test med medicinering görs alltid som 1-2 veckors kurer. Effekten av mediciner som hämmar produktionen av magsyra har närmast en placeboeffekt vid behandlingen av refluxsymtom hos spädbarn.
• Nya studier har visat att långa kurer (över 1 månad) av syrahämmare gör mer skada än nytta vid behandling av refluxsymtom hos spädbarn: babyns infektionskänslighet kan öka, tarmbakteriefloran utvecklas ogynnsamt och allergirisken ökar.
• Abstinensbesvär kan förekomma när en över 2 månader lång kur av syrahämmare avslutas.
• Vid svåra luftvägssymtom kan en kirurgisk antirefluxoperation bli aktuell.
• Behandling av ätstörning på grund av refluxsjukdom med näsmagsond kan förvärra symtomen och en bättre lösning är att anlägga gastrostomi, dvs. operera en kanal som för näringen direkt till magsäcken.

Prematurers tarmar är omogna och därför är förstoppning ett vanligt besvär under sjukhusvården. Också den ”täta och energirika” näringen som prematurer får kan leda till förstoppning, likaså vätskebegränsningen som vissa barn måste ha. Bröstmjölken gör oftast avföringen mjukare och minskar risken för förstoppning. Många prematurer får förstoppningsmedicin medan de är på sjukhuset. Tarmens långsamma funktion kan hålla i sig också efter hemgången. Det är individuellt hur ofta tarmen töms. Om babyn tömmer tarmen sällan, men det inte orsakar några symtom, behöver det inte behandlas, förutsatt att barnet växer normalt.

När barnet börjar få fast föda, kan förstoppning behandlas med att regelbundet ge plommonpuré. Om det inte räcker, är det bäst att ge förstoppningsmedicin (t.ex. makrogol, laktulos) regelbundet dagligen som några veckors kurer. Dosen beror på hur babyn reagerar på medicinen. Dessa mediciner är säkra, de orsakar inget beroende. Den vanligaste biverkningen är diarré, som behandlas med att minska på dosen. Symtomen på förstoppning, som dålig aptit, magsmärtor, oro, kräkningar, gråtighet, är besvärliga och försämrar livskvaliteten och försvårar matningen. Svår förstoppning kan leda till att portionerna minskar och därmed påverka barnets tillväxt.

BEHANDLING AV FÖRSTOPPNING

• När barnet börjar få fast föda blir tarmfunktionen ofta långsammare. Om barnet inte har svårt att tömma tarmen, behöver man inte göra något åt den förändrade funktionen.
• Plommonpuré gör ofta avföringen tillräckligt mjuk.
• Vid behov används mediciner mot förstoppning som kan köpas på apoteket, enligt läkarens anvisningar.
• Förstoppningsmedicin ges dagligen och medicineringen avslutas stegvis. Det är individuellt hur länge medicinering behövs, ibland flera månader.

• Hemma borde babyn matas med 2–4 timmars mellanrum, vid behov med väckning.
• I början ammas babyn beroende på hur pigg hen är, inte ännu vid varje matning.
• I början är amningen ganska kort, ca 20 minuter/bröst och hela matningen ca 30-40 minuter.
• Tecken på om amningen är tillräcklig är om babyn är mätt och hur länge babyn sover efter amningen.
• Om babyn vaknar snabbt, inom mindre än en timme efter amningen, är det bäst att ge mer mjölk med flaska så länge babyn vill. Det är dock individuellt hur ofta babyn vill äta vid bröstet. Vissa barn vill bara njuta av närheten vid bröstet.
• När babyn är mätt efter minst 1,5–2 timmars amning, kan du utöka amningsgångerna.

Hemoglobinnivån hos prematurbarn kan sjunka ännu efter hemgången från sjukhuset. Den behandlande läkaren ger anvisningar hur hemoglobinet ska följas upp när babyn kommer hem. Om babyns hemoglobin är under 90g/l, ska du kontakta den behandlande barnläkaren. Läkaren bedömer om barnet behöver transfusion av röda blodkroppar eller om uppföljningen av hemoglobinet fortsätter och med vilken frekvens.

Mjölktänderna kan missfärgas på grund av järnmedicineringen. Missfärgningen är ofarlig, men bestående tills mjölktänderna byts mot de permanenta tänderna. Järnmedicineringen är viktig för babyns utveckling och tillväxt, den får inte avbrytas mitt i. Det går att förhindra missfärgningen genom att efter järntillskottet ge babyn puré eller vatten för att skölja munnen.

Babyn får den vätska som behövs med den normala maten (bröstmjölk eller ersättning, puréer, gröt, välling). Mjölken är också babyns törstsläckare. Om babyns vätskeförlust är större än vanligt, t.ex. en varm dag, kan du ge mer mjölk än normalt, eller alternativt vatten. Ur vatten får babyn naturligtvis inte energi eller näringsämnen.

Den gula färgen är starkast under de första levnadsdagarna och några veckor efter födseln. För tidigt födda barn har större risk att få gulsot. Innan babyn kommer hem från förlossningssjukhuset får föräldrarna anvisningar för att följa upp babyns gulhet. Om babyn är tydligt gul och ökar dåligt i vikt, om babyn är tröttare än normalt eller inte orkar äta den vanliga mjölkmängden, ska föräldrarna kontakta förlossningssjukhuset eller rådgivningen.