Långtidssjukdomar hos små prematurer

Ju mer för tidigt en prematurbaby är född, desto större är risken att babyn har en kronisk sjukdom på grund av den för tidiga födseln. Här finns information om bl.a. BPD och ROP samt bråck, hemangiom och skötsel av stomi hemma.

Prematurbarn använder mer sjukvårdstjänster under sitt första levnadsår än barn som föds fullgångna. För tidigt födda barn kan också senare behöva sjukhusvård eller uppföljning på grund av en långtidssjukdom.

Kronisk lungsjukdom hos prematurer = bronkopulmonell dysplasi (BPD)

Det typiska för prematurers kroniska lungsjukdom BPD (bronkopulmonell dysplasi) är att andningssvårigheterna och behovet av andningsstöd fortsätter efter de första levnadsveckorna. Andningssvårigheterna kan hålla i sig i flera månader och kan förlänga sjukhusvården. Den största risken för att utveckla BPD har mycket omogna prematurer som föds före graviditetsvecka 27.

Utöver omogenhet påverkar följande faktorer utvecklingen av BPD:

  • Ärftlig benägenhet
  • Mammans livmoderinfektion
  • Tillväxtstörning under fosterstadiet
  • Graden av andningssvårighet efter födseln
  • Respirator- och syrebehandling
  • Allmän infektion, dvs. sepsis
  • Öppen ductus arteriosus (förbindelse mellan lungpulsådern och stora kroppspulsådern)

Diagnos av BPD

Numera diagnostiseras BPD vid en ålder som motsvarar graviditetsvecka 36, om barnet behöver andningshjälpmedel: högflödesgrimma, övertrycksbehandling (nCPAP) eller respirator. De internationella diagnoskriterierna för BPD visas i tabellen nedan.

Klassificering av BPD enligt svårighetsgrad hos prematurer födda före graviditetsvecka 32

BPD:s svårighetsgrad

Behov av andningshjälpmedel vid 28 dygns ålder

Behov av andningshjälpmedel vid ålder motsvarande graviditetsvecka 36

Lindrig BPD

Ja

Nej

MedelsvårBPD

Ja

Behovet av extra syre under 30 %

Svår BPD

Ja

Behovet av extra syre över 30 %, behov av övertrycks- eller respiratorbehandling

Behandling av BPD

  • I takt med barnets tillväxt växer också lungvävnaden och andningssvårigheten lindras.
  • Behandlingen beror på symtomen.
  • Under sjukhusvården kan vätskedrivande läkemedel (hydroklortiazid och spironolakton) användas och tidvis också luftrörsvidgande läkemedel (t.ex. inhalation av salbutamol).
  • Vanligen kan medicineringen avslutas före hemgången, men hos vissa barn fortsätter medicineringen också hemma.
  • Också behovet av andningshjälpmedel och extra syre upphör vanligen under sjukhusvården.
  • Vid den svåraste formen av BPD behövs extra syre länge och en syrgaskoncentrator måste användas hemma. Barnet kan också konstateras ha belastning av hjärtats högra kammare. Då följs barnet upp av en barnkardiolog som ansvarar för eventuell hjärtmedicinering.
  • Årligen behöver under 10 spädbarn extra syre efter hemgången inom HUCS-distriktet.

BPD och infektioner

Vanliga virusinfektioner kan öka andningssvårigheterna hos spädbarn med BPD och leda till sjukhusvård. Därför rekommenderas att familjer med spädbarn med BPD undviker infektionskontakter.

Palivizumab-injektioner används som profylax mot RS-viruset (respiratory syncytial) som orsakar luftvägsinfektioner hos små barn. Spädbarn med svår BPD som får syrebehandling hemma får en palivizumab-injektion i muskeln en gång i månaden under RS-virusepidemi vintertid. Injektionen kan ges på sjukhusets poliklinik eller hemma av hemsjukvården. BPD-barn behöver vanligen RSV-profylax bara under det första levnadsåret. Sjukskötare på K7AVO meddelar familjer med barn som har svår BPD när injektionerna börjar.

Användning av syrgaskoncentrator hemma

  • Prematurbarn med svår BPD kan behöver extra syre också efter hemgången.
  • Före hemgången får barnet en syrgaskoncentrator på avdelningen, där apparatens lämplighet testas och föräldrarna får lära sig att använda den.
  • Den behandlande läkaren ger anvisningar för syrgaskoncentratorns användning (strömning, pauser och pausernas längd).
  • Syre är en lättantändlig gas, vilket ska beaktas också hemma (rökning, öppen eld).
  • Ett barn som får kontinuerlig syrebehandling behöver också en extra syrgasflaska som används vid förflyttningar och under resor.
  • Ett barn som får syrebehandling behöver en saturationsmätare hemma. Den behandlande läkaren definierar saturationsmätarens larmgränsvärden före hemgången.
  • Familjen får tillbehören som behövs för syrebehandlingen av rehabiliteringshandledaren under hela behandlingen.
  • Syrebehandlingens längd är individuell. Syrebehandlingen trappas ner stegvis enligt läkarens anvisningar. Rehabiliteringshandledaren håller kontinuerlig kontakt med familjen.

Andningsuppehåll – apné hos prematur

Vissa prematurbarn åker hem med koffeinbehandling. Koffein är ett läkemedel som förebygger andningsuppehåll, dvs. apnéer, som beror på prematurens omogenhet. Koffeinet försvinner långsamt ut kroppen. När medicineringen avslutas hemma enligt läkarens instruktioner, följs barnets syresaturation upp i en vecka hemma med saturationsmätare som rehabiliteringshandledaren hämtar hem och lär föräldrarna att använda. Den behandlande läkaren definierar larmgränserna. 7-14 dygn efter att medicineringen avslutats kommer barnet till avdelningen för uppföljning i ett dygn. Då mäts barnets andning, puls och saturation med hjälp av en 24 timmars registrering.

Näthinnesjukdom hos prematur ROP (retinopathy of prematurity)

Vad är ROP?

ROP är en näthinnesjukdom hos prematur, som innebär att utvecklingen av blodkärlen i näthinnan efter födseln störs på grund av lokal syrebrist och den avvikande tillväxten av nya blodkärl kan orsaka näthinneavlossning och blindhet. Förekomsten av ROP beror på i vilken graviditetsvecka barnet föds, det vill säga att ju mer prematurt barnet föds, desto större är risken för ROP.

ROP-screening

Alla prematurer födda före graviditetsvecka 31 screenas för ROP. En ögonläkare följer upp små prematurers ögonbotten varannan vecka från det att prematurens ålder motsvarar graviditetsvecka 31–32 och ända tills näthinnans blodkärl har utvecklats klart.

Behandling av ROP sjukdomens behandling

Om ROP-förändringar konstateras, görs kontrollundersökningar varje vecka. De flesta ROP-förändringar läker spontant utan åtgärder. Behandling ges om förändringar utvecklas så att risken för näthinneavlossning är stor. Beroende på hur snabbt ROP-förändringarna dyker upp, var de ligger och hur svåra de är, behandlas de med laseringrepp eller med att antikroppar som blockerar blodkärlens tillväxtfaktor injiceras i glaskroppen.

Uppföljning av behandlad ROP

ROP som har krävt behandling följs upp individuellt, till en början oftare, tills ögonbottenläget har stabiliserats. Barn som behandlats för ROP kallas till ögonundersökning på ögonklinikens barnenhet vid 1 års ålder.

Senare ögonuppföljning – barn födda före graviditetsvecka 27

Skelning, brytningsfel i ögonen och hjärnrelaterade funktionella synproblem är vanligare hos prematurer än hos fullgångna barn. Risken är förhöjd speciellt hos prematurer födda före graviditetsvecka 27 och de undersöks av ögonläkare vid 3–4 års ålder. Vid behov kartlägger en ögonskötare samtidigt barnets funktionella synanvändning. Behandling, uppföljning och synrehabilitering som behövs arrangeras på ögonkliniken.

Senare ögonuppföljning – barn födda efter graviditetsvecka 27

Synen följs upp vid normala regelbundna kontroller på rådgivningen. Rådgivningen skriver remiss för barnet till undersökning av ögonläkare om det konstateras skelning, synnedsättning, dvs. amblyopi, eller om det finns misstanke om hjärnrelaterade synproblem.

Om det vid utvecklingsuppföljningen väcks misstankar om problem med synen, ögonrörelserna, den visuella uppfattningsförmågan eller visuomotoriken kan barnläkaren remittera barnet till ögonläkare för undersökning.

Bråck

Ljumskbråck

Ljumskbråck är betydligt vanligare hos prematurer än hos fullgångna barn. Bråck kan utvecklas redan under sjukhusvården, ibland först efter hemgången. Då ska föräldrarna kontakta den behandlande enheten och meddela att barnet har fått bråck. Om bråcket är inklämt, ljumsken är öm, svullen och barnet är tydligt sjukt, och om bråcket inte går att trycka tillbaka, ska barnet genast tas till jouren. På grund av risken för inklämning opereras bråcket vid några månaders ålder. Vanligen orsakar bråck inte omedelbart vårdbehov, utan operationen görs planerat med tidbeställning.

Navelbråck

Navelbråck beror på bristfällig slutning av navelringen. Inklämning är ovanligt. Vanligen läker navelbråck av sig själv. Om en operation behövs, görs den tidigast vid 3–4 års ålder.

Skötsel av prematur med stomi hemma

Om prematuren har genomgått en tarmoperation på grund av exempelvis NEC (nekrotiserande enterokolit), görs en stomi för att lugna tarmläget, det vill säga att tarmändarna tillfälligt förs utanför bukväggen. När barnet matas med mjölk produceras avföring som kommer ut genom den övre stomin och samlas i stomipåsen. Vanligen ”matas” en del av avföringen till den undre stomin och barnet tömmer den avföringen normalt genom ändtarmsöppningen.

Före hemgången får föräldrarna lära sig att sköta stomierna. Föräldrarna får redskapen för att sköta stomin från bashälsovårdens vårdmaterialutdelning. För det behövs en SV3-remiss. Stomibarn har ofta en individuell närings- och medicineringsplan när de åker hem. Barnet följs upp av en barnkirurg tills stomierna har tillslutits. Trots stomierna är det bra om barnet i mån av möjlighet ligger på mage ens korta stunder för att främja den motoriska utvecklingen.

Hemangiom eller smultron-/jordgubbsmärke

Hemangiom är den vanligaste godartade tumören hos spädbarn. Den orsakas av att nya blodkärl bildas. Den vanligaste hemangiomtypen är infantilt hemangiom (IH). Det är tre gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. Vad som orsakar det är okänt. IH kan finnas redan hos nyfödda, men oftast uppkommer det vid några veckors ålder. Typiskt för IH är att det växer snabbt i ungefär ett år. Därefter börjar en längre krympningsperiod, som kan pågå upp till 12 års ålder. Hemangiom förekommer hos 5–10 % av barnen. Av prematurer med födelsevikt under 1 000 g har så många som 25 % hemangiom.

Över 90 % av hemangiomen behöver ingen behandling, utan det räcker med normal uppföljning på rådgivningen. När barnet blir äldre minskar IH så att det inte nödvändigtvis är störande alls. Hemangiom som ger upphov till funktionell eller kosmetisk störning kan kräva behandling, antingen med läkemedel eller operation.


Föregående sidaNästa sida