Vissa prematurbarn åker hem med koffeinbehandling. Koffein är ett läkemedel som förebygger andningsuppehåll, dvs. apnéer, som beror på prematurens omogenhet. Koffeinet försvinner långsamt ut kroppen. När medicineringen avslutas hemma enligt läkarens instruktioner, följs barnets syresaturation upp i en vecka hemma med saturationsmätare som rehabiliteringshandledaren hämtar hem och lär föräldrarna att använda. Den behandlande läkaren definierar larmgränserna. 7-14 dygn efter att medicineringen avslutats kommer barnet till avdelningen för uppföljning i ett dygn. Då mäts barnets andning, puls och saturation med hjälp av en 24 timmars registrering.
Vad är ROP?
ROP är en näthinnesjukdom hos prematur, som innebär att utvecklingen av blodkärlen i näthinnan efter födseln störs på grund av lokal syrebrist och den avvikande tillväxten av nya blodkärl kan orsaka näthinneavlossning och blindhet. Förekomsten av ROP beror på i vilken graviditetsvecka barnet föds, det vill säga att ju mer prematurt barnet föds, desto större är risken för ROP.
ROP-screening
Alla prematurer födda före graviditetsvecka 31 screenas för ROP. En ögonläkare följer upp små prematurers ögonbotten varannan vecka från det att prematurens ålder motsvarar graviditetsvecka 31–32 och ända tills näthinnans blodkärl har utvecklats klart.
Behandling av ROP sjukdomens behandling
Om ROP-förändringar konstateras, görs kontrollundersökningar varje vecka. De flesta ROP-förändringar läker spontant utan åtgärder. Behandling ges om förändringar utvecklas så att risken för näthinneavlossning är stor. Beroende på hur snabbt ROP-förändringarna dyker upp, var de ligger och hur svåra de är, behandlas de med laseringrepp eller med att antikroppar som blockerar blodkärlens tillväxtfaktor injiceras i glaskroppen.
Uppföljning av behandlad ROP
ROP som har krävt behandling följs upp individuellt, till en början oftare, tills ögonbottenläget har stabiliserats. Barn som behandlats för ROP kallas till ögonundersökning på ögonklinikens barnenhet vid 1 års ålder.
Senare ögonuppföljning – barn födda före graviditetsvecka 27
Skelning, brytningsfel i ögonen och hjärnrelaterade funktionella synproblem är vanligare hos prematurer än hos fullgångna barn. Risken är förhöjd speciellt hos prematurer födda före graviditetsvecka 27 och de undersöks av ögonläkare vid 3–4 års ålder. Vid behov kartlägger en ögonskötare samtidigt barnets funktionella synanvändning. Behandling, uppföljning och synrehabilitering som behövs arrangeras på ögonkliniken.
Senare ögonuppföljning – barn födda efter graviditetsvecka 27
Synen följs upp vid normala regelbundna kontroller på rådgivningen. Rådgivningen skriver remiss för barnet till undersökning av ögonläkare om det konstateras skelning, synnedsättning, dvs. amblyopi, eller om det finns misstanke om hjärnrelaterade synproblem.
Om det vid utvecklingsuppföljningen väcks misstankar om problem med synen, ögonrörelserna, den visuella uppfattningsförmågan eller visuomotoriken kan barnläkaren remittera barnet till ögonläkare för undersökning.
Ljumskbråck
Ljumskbråck är betydligt vanligare hos prematurer än hos fullgångna barn. Bråck kan utvecklas redan under sjukhusvården, ibland först efter hemgången. Då ska föräldrarna kontakta den behandlande enheten och meddela att barnet har fått bråck. Om bråcket är inklämt, ljumsken är öm, svullen och barnet är tydligt sjukt, och om bråcket inte går att trycka tillbaka, ska barnet genast tas till jouren. På grund av risken för inklämning opereras bråcket vid några månaders ålder. Vanligen orsakar bråck inte omedelbart vårdbehov, utan operationen görs planerat med tidbeställning.
Navelbråck
Navelbråck beror på bristfällig slutning av navelringen. Inklämning är ovanligt. Vanligen läker navelbråck av sig själv. Om en operation behövs, görs den tidigast vid 3–4 års ålder.
Om prematuren har genomgått en tarmoperation på grund av exempelvis NEC (nekrotiserande enterokolit), görs en stomi för att lugna tarmläget, det vill säga att tarmändarna tillfälligt förs utanför bukväggen. När barnet matas med mjölk produceras avföring som kommer ut genom den övre stomin och samlas i stomipåsen. Vanligen ”matas” en del av avföringen till den undre stomin och barnet tömmer den avföringen normalt genom ändtarmsöppningen.
Före hemgången får föräldrarna lära sig att sköta stomierna. Föräldrarna får redskapen för att sköta stomin från bashälsovårdens vårdmaterialutdelning. För det behövs en SV3-remiss. Stomibarn har ofta en individuell närings- och medicineringsplan när de åker hem. Barnet följs upp av en barnkirurg tills stomierna har tillslutits. Trots stomierna är det bra om barnet i mån av möjlighet ligger på mage ens korta stunder för att främja den motoriska utvecklingen.
Hemangiom är den vanligaste godartade tumören hos spädbarn. Den orsakas av att nya blodkärl bildas. Den vanligaste hemangiomtypen är infantilt hemangiom (IH). Det är tre gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. Vad som orsakar det är okänt. IH kan finnas redan hos nyfödda, men oftast uppkommer det vid några veckors ålder. Typiskt för IH är att det växer snabbt i ungefär ett år. Därefter börjar en längre krympningsperiod, som kan pågå upp till 12 års ålder. Hemangiom förekommer hos 5–10 % av barnen. Av prematurer med födelsevikt under 1 000 g har så många som 25 % hemangiom.
Över 90 % av hemangiomen behöver ingen behandling, utan det räcker med normal uppföljning på rådgivningen. När barnet blir äldre minskar IH så att det inte nödvändigtvis är störande alls. Hemangiom som ger upphov till funktionell eller kosmetisk störning kan kräva behandling, antingen med läkemedel eller operation.