Användning av smärtstillande läkemedel
I det här avsnittet behandlas vanliga frågor om användning av smärtstillande läkemedel.
När man reser utomlands ska man alltid ta med sig smärtmedicinerna i originalförpackningarna samt utskrifter av e-recept, patientanvisningar eller läkarintyg över medicineringen.
Vid resor enbart inom Schengenområdet kan man också be om ett intyg från sitt eget apotek. Apoteket kan ta ut en skälig avgift för intyget. Intyg ges också för narkotika och psykofarmaka samt för specialtillståndspreparat och ex tempore-läkemedel som innehåller sådana ämnen. Intyg kan också skrivas för preparat som ingår i dosdispensering. Man kan även fråga på apoteket om den egna medicineringen kräver ett intyg.
Det finns skillnader mellan olika länder och olika läkemedel när det gäller vilka läkemedel och hur stora mängder man får ta med sig på resan. Strängare begränsningar gäller läkemedel som klassificeras som narkotika. Mer information finns på Tullens och Fimeas webbplatser samt hos destinationslandets ambassad eller myndigheter.
I frågor som gäller din medicinering vägleder dig den läkare som har ordinerat medicineringen. Sjukskötaren ger råd i praktiska frågor som gäller läkemedelsbehandlingen.
Tillförlitlig information om läkemedel kan du också få av personalen på apoteket samt via länkarna nedan.
Fordon bör inte köras om läkemedlet upplevs påverka observationsförmågan eller orsaka trötthet. Observera att även kraftig smärta försämrar uppmärksamhets- och koordinationsförmågan och därmed körförmågan.
Vanliga receptfria smärtstillande läkemedel (såsom ibuprofen eller paracetamol) påverkar i allmänhet inte körförmågan, om de inte innehåller en tröttande beståndsdel eller om det inte är fråga om ett starkt kombinationspreparat.
Många läkemedel mot långvarig smärta verkar via centrala nervsystemet och orsakar trötthet och nedsatt uppmärksamhetsförmåga i början av behandlingen. I dessa läkemedels produktresumé varnas det för att om patienten känner sig trött ska hen undvika att köra fordon eller använda maskiner. Opioider som används som smärtstillande läkemedel kan påverka patientens körförmåga, särskilt i början av behandlingen eller hos patienter som inte tidigare har använt opioider. I början av behandlingen kan opioider orsaka yrsel, trötthet, koncentrationssvårigheter, förlängd reaktionstid och nedsatt motorisk koordination. Oftast jämnas biverkningarna ut vid långtidsverkande medicinering. Även flera andra läkemedel som används vid behandling av långvarig smärta verkar via centrala nervsystemet och kan orsaka trötthet eller yrsel och därigenom påverka förmågan att framföra fordon. Till dessa hör bl.a. gabapentin, pregabalin, amitriptylin, nortriptylin, duloxetin och venlafaxin.
Vid insättning av alla läkemedel som verkar via centrala nervsystemet är det rekommendabelt att vänta några veckor så att biverkningarna hinner jämnas ut, tröttheten minskar och en eventuell påverkan på körförmågan avtar. Rådfråga vid behov läkare om saken. Samma varningar gäller också muskelavslappnande läkemedel, missbruk av opioider, läkemedel som används vid substitutionsbehandling och cannabispreparat.
Smärta kan behandlas med ett receptfritt läkemedel, vars dos är nästan densamma för de flesta patienter. Vissa bakomliggande sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt lever- eller njursvikt, kan begränsa användningen av vanliga smärtstillande läkemedel som säljs utan recept och påverka doseringen. Dessutom måste man beakta eventuella interaktioner med egna övriga läkemedel, till exempel ökar samtidig användning av en antikoagulant och ett antiinflammatoriskt läkemedel risken för blödningar i övre delen av matsmältningskanalen. Be vid behov om råd av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller på apoteket.
Receptbelagda läkemedel ordineras noggrant utgående från patientens diagnos, vikt, ålder och hälsotillstånd. Läkaren beaktar också alla patientens sjukdomar, den övergripande livssituationen samt tidigare och nuvarande läkemedelsbehandling. Även om symtomen verkar vara desamma som hos en närstående kan användning av någon annans läkemedel leda till allvarliga hälsoproblem. Använd därför inte andras läkemedel.
Jag åker utomlands. Behöver jag intyg över smärtmedicineringen?
När man reser utomlands ska man alltid ta med sig smärtmedicinerna i originalförpackningarna samt utskrifter av e-recept, patientanvisningar eller läkarintyg över medicineringen.
Vid resor enbart inom Schengenområdet kan man också be om ett intyg från sitt eget apotek. Apoteket kan ta ut en skälig avgift för intyget. Intyg ges också för narkotika och psykofarmaka samt för specialtillståndspreparat och ex tempore-läkemedel som innehåller sådana ämnen. Intyg kan också skrivas för preparat som ingår i dosdispensering. Man kan även fråga på apoteket om den egna medicineringen kräver ett intyg.
Det finns skillnader mellan olika länder och olika läkemedel när det gäller vilka läkemedel och hur stora mängder man får ta med sig på resan. Strängare begränsningar gäller läkemedel som klassificeras som narkotika. Mer information finns på Tullens och Fimeas webbplatser samt hos destinationslandets ambassad eller myndigheter.
Varifrån får jag mer information om de läkemedel som har ordinerats åt mig?
I frågor som gäller din medicinering vägleder dig den läkare som har ordinerat medicineringen. Sjukskötaren ger råd i praktiska frågor som gäller läkemedelsbehandlingen.
Tillförlitlig information om läkemedel kan du också få av personalen på apoteket samt via länkarna nedan.
Kan jag köra bil med medicineringen?
Fordon bör inte köras om läkemedlet upplevs påverka observationsförmågan eller orsaka trötthet. Observera att även kraftig smärta försämrar uppmärksamhets- och koordinationsförmågan och därmed körförmågan.
Vanliga receptfria smärtstillande läkemedel (såsom ibuprofen eller paracetamol) påverkar i allmänhet inte körförmågan, om de inte innehåller en tröttande beståndsdel eller om det inte är fråga om ett starkt kombinationspreparat.
Många läkemedel mot långvarig smärta verkar via centrala nervsystemet och orsakar trötthet och nedsatt uppmärksamhetsförmåga i början av behandlingen. I dessa läkemedels produktresumé varnas det för att om patienten känner sig trött ska hen undvika att köra fordon eller använda maskiner. Opioider som används som smärtstillande läkemedel kan påverka patientens körförmåga, särskilt i början av behandlingen eller hos patienter som inte tidigare har använt opioider. I början av behandlingen kan opioider orsaka yrsel, trötthet, koncentrationssvårigheter, förlängd reaktionstid och nedsatt motorisk koordination. Oftast jämnas biverkningarna ut vid långtidsverkande medicinering. Även flera andra läkemedel som används vid behandling av långvarig smärta verkar via centrala nervsystemet och kan orsaka trötthet eller yrsel och därigenom påverka förmågan att framföra fordon. Till dessa hör bl.a. gabapentin, pregabalin, amitriptylin, nortriptylin, duloxetin och venlafaxin.
Vid insättning av alla läkemedel som verkar via centrala nervsystemet är det rekommendabelt att vänta några veckor så att biverkningarna hinner jämnas ut, tröttheten minskar och en eventuell påverkan på körförmågan avtar. Rådfråga vid behov läkare om saken. Samma varningar gäller också muskelavslappnande läkemedel, missbruk av opioider, läkemedel som används vid substitutionsbehandling och cannabispreparat.
Kan jag använda någon annans smärtstillande läkemedel?
Smärta kan behandlas med ett receptfritt läkemedel, vars dos är nästan densamma för de flesta patienter. Vissa bakomliggande sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt lever- eller njursvikt, kan begränsa användningen av vanliga smärtstillande läkemedel som säljs utan recept och påverka doseringen. Dessutom måste man beakta eventuella interaktioner med egna övriga läkemedel, till exempel ökar samtidig användning av en antikoagulant och ett antiinflammatoriskt läkemedel risken för blödningar i övre delen av matsmältningskanalen. Be vid behov om råd av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller på apoteket.
Receptbelagda läkemedel ordineras noggrant utgående från patientens diagnos, vikt, ålder och hälsotillstånd. Läkaren beaktar också alla patientens sjukdomar, den övergripande livssituationen samt tidigare och nuvarande läkemedelsbehandling. Även om symtomen verkar vara desamma som hos en närstående kan användning av någon annans läkemedel leda till allvarliga hälsoproblem. Använd därför inte andras läkemedel.