Biverkningar av läkemedel och deras rester som släpps ut i miljön beror på många faktorer, till exempel djurarten, exponeringstiden och annan kemikaliebelastning i miljön. Olika sjukdomar behandlas med olika läkemedel, och ett läkemedel kan påverka vattendragen negativt, medan ett annat läkemedel kan påverka atmosfären negativt. Problemets omfattning förvärras av det faktum att majoriteten av läkemedlen bryts ned mycket långsamt i miljön. Detta kan öka ackumuleringen av läkemedelsrester i miljön över tid. Det är svårt att förutsäga långsiktiga effekter. Varje läkemedel och dess nedbrytningsprodukter bör studeras tillsammans och separat. Myndigheter i olika länder, läkemedelsindustrin och European Medicines Agency (EMA) arbetar tillsammans för att lösa detta problem.
I Europeiska unionen övervakas läkemedelsrester genom att mäta koncentrationer i vattendragen och i vattenlevande organismer, så som fisk. Om ett läkemedel verkar orsaka betydande skada kommer det att övervakas noggrannare. För sådana läkemedel är syftet att fastställa inom vilka gränser de får finnas i naturen. Hittills har vi dock inte rättsliga medel för att begränsa användningen av dessa läkemedel. Vissa EU -länder har börjat öka informationen direkt till konsumenterna så att köp av läkemedel som är kända för att vara skadliga alltid övervägs noggrannare. Det är redan känt att till exempel diklofenak bryts ned dåligt i vattenreningsverk och är skadligt även vid lägre koncentrationer bl.a. för fisk. Hos fisk är diklofenak känt för att påverka metabolism och njurfunktion, liksom fiskens förmåga att anpassa sig till olika miljöförändringar.