Biverkningar av läkemedel och deras rester som släpps ut i miljön beror på många faktorer, till exempel djurarter, exponeringstiden och annan kemisk exponering för miljön. Olika sjukdomar behandlas med olika läkemedel, och ett läkemedel kan påverka vattendragen, medan ett annat läkemedel kan påverka atmosfären. Problemets omfattning förvärras av det faktum att majoriteten av läkemedlen bryts ned mycket långsamt i miljön. Detta kan öka ackumuleringen av läkemedelsrester i miljön över tid. Det är svårt att förutsäga långsiktiga effekter. Varje läkemedel och dess nedbrytningsprodukter bör studeras tillsammans och separat. Myndigheterna i de olika länderna, läkemedelsindustrin och European Medicines Agency (EMA) arbetar tillsammans för att lösa detta problem.
I Europeiska unionen övervakas läkemedelsrester genom att mäta koncentrationer i vattendragen och i vattenlevande organismer så som fisk. Om ett läkemedel verkar orsaka betydande skada kommer det att övervakas närmare. För sådana läkemedel är syftet att fastställa de gränserna för hur de får finnas i naturen. Hittills har vi dock inte rättsliga medel för att begränsa användningen av dessa läkemedel. Vissa EU -länder har börjat öka informationen direkt till konsumenterna så att köp av läkemedel som är kända för att vara skadliga alltid övervägs noggrannare. Det är redan känt att till exempel diklofenak bryts ned dåligt i vattenreningsverk och är skadligt även vid lägre koncentrationer, t.ex. för fisk. Hos fisk är diklofenak känt för att påverka metabolism och äggstocksfunktion, liksom fiskens förmåga att anpassa sig till olika miljöförändringar.