När myndigheterna överväger att bevilja försäljningstillstånd för ett läkemedel som egenvårdsläkemedel följer de bland annat följande principer:
Läkemedlet ska i regel ha omfattande användningserfarenhet som receptbelagt läkemedel innan det kan godkännas för egenvård.
Användningen av egenvårdsläkemedlet får inte i väsentlig grad fördröja diagnosen av det bakomliggande tillståndet eller sjukdomen, eller den brådskande vård som kan krävas.
Egenvårdsläkemedel lämpar sig i allmänhet inte för behandling av långvariga sjukdomar som kräver uppföljning av hälso- och sjukvårdspersonal.
Egenvårdsläkemedlet får inte påverka körförmågan eller förmågan att använda maskiner, inte heller orsaka beroende eller ge upphov till abstinenssymtom vid avbruten användning.
De vanligaste biverkningarna och interaktionerna med andra läkemedel ska i huvudsak vara lindriga.
Dosstyrkan ska vara sådan att en lätt överdosering inte leder till allvarliga skadeverkningar.
Förpackningsstorleken ska vara tillräckligt liten för att minska risken för förgiftning.