Vilka alternativ finns det till opioidbehandlingar och vilka är deras effekter?
Antiinflammatoriska läkemedel (som ibuprofen, naproxen och diklofenak) har både smärtstillande och inflammationslindrande effekter och är väl lämpade för behandling av akut smärta. På grund av risken för blödning och andra biverkningar rekommenderas de oftast inte för långvarig behandling. Den exakta verkningsmekanismen för paracetamol är inte känd. Det tros ha delvis liknande effekter som antiinflammatoriska läkemedel, men det verkar också delvis via det centrala nervsystemet. Paracetamol tolereras väl och är också väl lämpat för långvarig användning. Paracetamols effektivitet påverkas av de mekanismer som ligger bakom smärtan. Vissa antidepressiva läkemedel och epilepsimediciner, som har visat sig ha smärtstillande effekter, kan användas vid behandling av långvarig smärta. Dessa läkemedel hjälper mot smärta genom att påverka förmedlingen och regleringen av smärta i det centrala nervsystemet. Beroende på typen av smärta kan lokala behandlingar som bedövande kräm eller kapsaicinkräm, som påverkar nervändarna i huden, också användas vid långvarig smärta. Behandling av långvarig smärta inkluderar också alltid olika läkemedelsfria behandlingsmetoder.
Kan man hitta rätt smärtlindrande medel och dos endast genom att prova sig fram?
Vid val av smärtstillande medel beaktas orsaken och mekanismerna till smärtan, dvs. om det är smärta relaterad till lokal vävnadsskada eller nervskada, smärtans intensitet och den uppskattade smärtans varaktighet. Dessa faktorer påverkar valet av läkemedel och initial dosering.
Om det är lokal, övergående smärta behandlar alla antiinflammatoriska läkemedel den lika effektivt. Om det är nervrelaterad smärta eller långvarig smärta, till exempel cancersmärta, kräver situationen patientspecifik planering av medicineringen och ofta även försök för att hitta en säker och effektiv smärtlindring. Målet är att hitta en medicinering som lindrar smärtan och orsakar så få biverkningar som möjligt. Många faktorer påverkar smärtupplevelsen, vilket är anledningen till att intensiteten av även långvarig smärta kan variera avsevärt över tid. När en bra medicinering har hittats är det värt att trappa ner smärtstillande medicineringen då och då för att se om smärtan har lättat. Om smärtan däremot kvarstår är det viktigt att använda smärtstillande medel enligt anvisningarna så att smärtan inte förvärras på grund av felställningar eller att smärtan inte förlängs.
Hur kan livskvalitet och funktionsförmåga bibehållas om det tar lång tid eller misslyckas att hitta rätt kombination av läkemedel och dos?
God vård av en smärtpatient bygger på en fungerande vårdrelation mellan patienten och läkaren. I en god vårdrelation är mottagningstiden tillräckligt lång och smärtsituationen uppföljs regelbundet. Frågor relaterade till smärtbehandling och rehabilitering planeras och överenskoms tillsammans med patienten på ett sätt som båda parter kan förbinda sig till. Målen med smärtbehandling är smärtlindring, förbättrad funktionsförmåga och förbättrad livskvalitet.
Läkemedelsfria behandlingsmetoder är primära vid behandling av långvarig smärta och är en del av behandlingen för alla patienter som lider av smärta. Att säkerställa tillräcklig vila, meningsfulla och roliga aktiviteter och sociala relationer stöder välbefinnandet hos en smärtpatient. Behandling av andra möjliga symtom, såsom sömnstörningar, kan också lindra och förbättra hanteringen av smärta. Behandling och rehabilitering av långvarig smärta kräver hjälp av många olika yrkesgrupper, såsom fysio- och ergoterapeuter, psykologer och sjukskötare. Läkemedelsfria behandlingar, såsom träning och fysikaliska behandlingar (kyl- och värmebehandling, TNS-terapi dvs. transkutan nervstimulering), kan hjälpa smärthantering. Förutom en läkares bedömning kan effekterna av långvarig smärta och medicinering på koncentration, aktivitet och uppmärksamhet fastställas med en kompletterande undersökning av en psykolog. Patienten kan också få hjälp mot smärta genom egna hanteringsmekanismer som kan användas när som helst, till exempel avslappningsövningar.
Vid uppföljning av medicineringen bedöms effekten på smärta och funktionsförmåga, samt biverkningarna av medicineringen. Det finns alltid en motiverad anledning om medicineringen ändras och det är bra att diskutera saken med din läkare.