Enzymer som omvandlar och bryter ned (metaboliserar) läkemedel

CYP2C9-enzymet bryter ned många läkemedel, såsom det blodförtunnande läkemedlet warfarin till en aktivare form. För cirka 2 procent av finländarna fungerar CYP2C9 av ärftliga orsaker betydligt svagare än normalt.

För dessa personer avlägsnar sig warfarin långsammare ur kroppen och för dem räcker det också med en märkbart lägre läkemedelsdos i jämförelse med personer som har normalt fungerande enzym.

CYP2C19-enzymet metaboliserar bland annat läkemedlet klopidogrel som hindrar att blodet koagulerar samt vissa antidepressiva läkemedel såsom citalopram, escitalopram och amitriptylin.

På grund av ärftliga orsaker är CYP2C19-enzymaktiviteten långsammare än normalt för ungefär 30 procent av finländarna medan den är snabbare än normalt för ungefär 30 procent av befolkningen.

Klopidogrel är en prodrog som i normala fall aktiveras till 15 procent delvis med hjälp av CYP2C19-enzymet till sin aktiva form.

För personer vars CYP2C19-aktivitet är lägre än normalt bildas det mindre mängder av den aktiva klopidogrelformen än i vanliga fall. För dessa personer skulle det löna sig att använda ett annat läkemedel som inverkar på blodplättarna.

CYP2D6-enzymet bryter ned och omvandlar bland annat starka smärtstillande opioidläkemedel och flera antidepressiva läkemedel såsom tricykliska antidepressiva läkemedel samt serotoninåterupptagshämmarna paroxetin och fluvoxamin.

CYP2D6 aktiviteten saknas hos cirka 3 procent av finländarna. Däremot har ungefär 7 procent av finländarna flera genkopior av CYP2D6-generna vilket leder till en mycket snabb CYP2D6-aktivitet.

Hos personer med långsam CYP2D6-enzymaktivitet avlägsnar sig tricykliska antidepressiva läkemedel ur kroppen märkbart långsammare än normalt. Vid användning av vanliga läkemedelsedoser kan läkemedelshalterna stiga till högre än normalt, vilket för sin del ökar risken för biverkningar av läkemedlet.

Vid en mycket snabb CYP2D6-enzymaktivitet avlägsnar sig tricykliska antidepressiva läkemedel snabbare än normalt. Vid användning av standarddoser kan läkemedlets effekt därför bli otillräcklig. Till hjälp vid uppföljningen av läkemedelsbehandlingen kan koncentrationsmätningar av läkemedlet användas vid behov.

Det smärtstillande medlet kodein är en prodrog som omvandlas till sin aktiva form i kroppen av enzymet CYP2D6. Vanligtvis aktiveras endast cirka 5 till 10 procent av kodeinet. Hos individer med mycket snabb CYP2D6-aktivitet bildas betydligt mer av den aktiva formen än vanligt och sådana individer bör inte ges kodein alls. Å andra sidan, hos individer med långsam CYP2D6-aktivitet bildas väldigt lite aktiv form, och effekten av kodein kan förbli svag.

CYP3A5-enzymet deltar bland annat i nedbrytningen av läkemedlet takrolimus som används för att hindra avstötning vid organtransplantationer.

CYP3A5 saknas hos den största delen av människor med europeisk bakgrund. Personer med ett fungerande CYP3A5-enzym kan behöva större doser än normalt av takrolimus.

Ärftlig CYP3A5-variation inverkar nästan inte alls på andra läkemedel.

Tiopurinmetyltransferas-enzymet (TPMT) saknas på grund av ärftliga orsaker hos 0,2 procent av finländarna. Om dosen av tiopurinläkemedel (azatioprin, merkaptopurin, tiopurin) inte sänks från den vanliga dosen är sådana personer mottagliga för benmärgsdepression som är en allvarlig biverkning. Vid benmärgsdepression försvagas benmärgens förmåga att producera blodkroppar.

Tiopurinläkemedel används bland annat vid behandling av autoimmuna sjukdomar och för att förhindra avstötningsreaktion efter organtransplantation.

Brist på enzymet dihydropyrimidindehydrogenas (DPYD) är ovanligt men det ökar risken för allvarliga biverkningar vid cancerbehandling med vissa cytostatikaläkemedel.