Gå till sidans innehåll

Svårigheter med att äta och svälja vid åldrande

Åldrande och sjukdomar kan medföra svårigheter med att äta och svälja.

Det sker förändringar i ätandet och sväljningen med åldern. Många faktorer påverkar ätandet, till exempel alla sinnesfunktioner. Förändringar i dessa faktorer kan därför också orsaka förändringar i ätandet.

Lukt-, smak-, syn-, känsel- och till och med hörselintryck påverkar aptiten, hur väl sväljningen lyckas och hur behaglig maten upplevs. Alla dessa sinnen kan försämras vid normalt åldrande och särskilt om man lider av någon sjukdom som påverkar dessa sinnen.

Med åldern blir musklernas funktion långsammare och vävnaderna slappare. Då tar de olika faserna av sväljningen längre tid när maten går från munnen till svalget och därifrån via matstrupen till magsäcken. Faserna överlappar också varandra något.

Sväljningen och andningen måste vara väl koordinerade. Tanken är att när jag sväljer, andas jag inte och när jag andas, sväljer jag inte. Då kan struphuvudets muskler och struplocket skydda luftvägarna och den tugga som ska sväljas går inte fel väg till luftstrupen utan tryggt till matstrupen.

Sväljsvårigheter – risk för undernäring

Sväljsvårigheter, dvs. dysfagi, ökar risken för undernäring särskilt hos äldre personer. Om det är svårt eller obehagligt att svälja, minskar särskilt äldre som bor ensamma lätt sitt ätande och drickande. Då är risken för undernäring betydande. Å andra sidan förebygger en god näringsstatus hos äldre att sväljsvårigheter uppstår.

  • mat rinner ur mungipan vid måltid

  • mat hamnar i nässvalget

  • måltiden tar längre tid

  • matens passage i munnen, svalget och/eller matstrupen går långsammare

  • sväljningen startar trögt

  • det behövs flera sväljningar för att svälja en tugga

  • hosta och harkling vid eller direkt efter sväljning

  • känsla av att kvävas vid sväljning

  • vattnigt gurglig och slemmig röst

  • känsla av att maten fastnar i halsen

Sväljningen underlättas särskilt av:

  • lämplig vakenhetsgrad inför måltiden

  • god och balanserad sittställning vid bordet

  • att anpassa matens konsistens till en form som är lätt att svälja

Dessutom:

  • om du får känslan av att maten fastnar i svalget, hosta innan du andas in

Även lämpliga bestick underlättar ätandet.

Efter måltiden är det bra att sitta kvar i cirka 20–30 minuter så att maten inte går tillbaka från matstrupen mot svalget. Det är också rekommenderat att rengöra munnen från matrester efter måltiden.

Många läkemedel minskar salivutsöndringen. Om det finns för lite saliv i munnen är det svårt att bearbeta maten till en form som är lämplig att svälja.

Munnens och tändernas skick påverkar tuggning och sväljning mycket väsentligt. I en torr mun sitter tandproteser sämre och orsakar lätt skavsår på slemhinnorna.

Salivutsöndringen kan ökas med sugtabletter och genom att tugga xylitoltuggummi. På apotek finns också olika produkter för behandling av torr mun, såsom konstgjord saliv, fuktgivande gel och sugtabletter som ökar salivutsöndringen.

Sväljsvårigheter blir mer påtagliga om man måste använda regelbunden medicinering. Till exempel vid Parkinsons sjukdom blir sväljningen ofta svårare i takt med att sjukdomen fortskrider, men man måste ändå kunna ta läkemedel flera gånger om dagen. Man kan försöka underlätta sväljningen genom att ta läkemedlen till exempel med tjock yoghurt eller fruktpuré. Vissa läkemedel kan krossas eller lösas upp i vätska före intag. Detta måste alltid kontrolleras för varje läkemedel.

Det är långt ifrån alltid möjligt, eftersom läkemedlets effekt kan förändras om det inte når tarmen i hel form. Ibland kan det också vara möjligt att byta tabletterna mot ett flytande läkemedel.

Om du har svårt att svälja dina läkemedel, berätta det för din läkare. Hen kan ta reda på om ditt läkemedel får krossas eller om det kan bytas ut mot ett annat preparat.

Uppdaterad 3.10.2025