A-T står för ataxisjukdomar som orsakas av DNA:ts oförmåga att reparera sig själv. De neurologiska symtomen på sjukdomen är förknippade med progressiv förtvining av lillhjärnan samt degeneration av lillhjärnan. Sjukdomen är också förknippad med immunologiska bristsymtom och en ökad infektionsbenägenhet, telangiektasier i huden och ögonens bindhinnor, ett förtida åldrande, strålningskänslighet och en benägenhet att insjukna i cancer.
Ataxia telangiectasia
Neurologiska symtom, fumliga rörelser, ataxi och svårigheter att sitta eller stå på grund av balanssvårigheter (barn lutar sig gradvis åt sidan eller bakåt) uppträder ofta i tidig småbarnsålder. De neurologiska symtomen utvecklas fram till puberteten, varefter de ofta jämnar ut sig. Rullstol behövs vanligtvis efter 10 års ålder. Sjukdomen är förknippad med svårigheter att kontrollera viljestyrda rörelser och extrapyramidala symtom. Neuropati (atrofi av de perifera nerverna) och skolios är också en del av det progressiva sjukdomsförloppet av A-T.
Magnetundersökningen av hjärnan är normal i de tidiga stadierna av sjukdomen, och förändringarna i lillhjärnan utvecklas när sjukdomen fortskrider. Telangiektasier uppkommer på ögats bindhinna och på solexponerade hudområden i 5–8 års ålder. Okulomotorisk apraxi och nystagmus gör det svårt att se skarpt. A-T är också förknippad med kognitiva störningar som är typiska för sjukdomar i lillhjärnan (Cerebellar Cognitive Affective Syndrome, CCAS).
Förutom neurologiska symtom har cirka 2/3 av A-T-patienterna en immunbrist (en eller flera Ig-klasser: IgA-, IgG- och/eller IgM-brist), lymfopeni (T-cellsbrist) och bristande förmåga att bilda antikroppar mot vacciner och infektioner. Sjukdomen är förknippad med en ökad benägenhet att insjukna i cancer (särskilt lymfom och leukemi). Bärare har också en ökad risk för cancer och kvinnor som bär på genmutationen har visat sig ha 2,3 gånger högre risk för bröstcancer jämfört med befolkningen i allmänhet. Sjukdomen är också förknippad med en ökad känslighet för joniserande strålning (röntgen- och gammastrålning). Endokrinologiska problem, tillväxtstörningar, försenad pubertet, funktionsstörningar i könskörtlarna och tidig menopaus påträffas också.
A-T är en recessivt nedärvd sjukdom som orsakas av mutationer i ATM-genen. ATM är en stor gen (66 exoner) som har beskrivits med flera olika sjukdomsalstrande mutationer. I ett typiskt fall ses en defekt i två olika genförändringar, dvs. så kallad kombinerad heterozygositet. Genotypen påverkar den kliniska uttrycksformen, dvs. mutationer som saknar ett funktionellt ATM-protein orsakar den allvarligaste, klassiska sjukdomsbilden.
A-T-sjukdomen förekommer i hela världen, men dess prevalens varierar (färre än 1–9 fall per 100 000 personer). Sjukdomen är särskilt sällsynt i den finländska befolkningen: färre än 10 fall hittades i en kartläggning som gjordes för knappt 20 år sedan.
Förutom den kliniska sjukdomsbilden ökar Ig-bristen och ett förhöjt alfa-fetoprotein sannolikheten för sjukdom. Diagnosen bekräftas genom en genetisk undersökning av ett blodprov.
Symtombild
Neurologiska symtom, fumliga rörelser, ataxi och svårigheter att sitta eller stå på grund av balanssvårigheter (barn lutar sig gradvis åt sidan eller bakåt) uppträder ofta i tidig småbarnsålder. De neurologiska symtomen utvecklas fram till puberteten, varefter de ofta jämnar ut sig. Rullstol behövs vanligtvis efter 10 års ålder. Sjukdomen är förknippad med svårigheter att kontrollera viljestyrda rörelser och extrapyramidala symtom. Neuropati (atrofi av de perifera nerverna) och skolios är också en del av det progressiva sjukdomsförloppet av A-T.
Magnetundersökningen av hjärnan är normal i de tidiga stadierna av sjukdomen, och förändringarna i lillhjärnan utvecklas när sjukdomen fortskrider. Telangiektasier uppkommer på ögats bindhinna och på solexponerade hudområden i 5–8 års ålder. Okulomotorisk apraxi och nystagmus gör det svårt att se skarpt. A-T är också förknippad med kognitiva störningar som är typiska för sjukdomar i lillhjärnan (Cerebellar Cognitive Affective Syndrome, CCAS).
Förutom neurologiska symtom har cirka 2/3 av A-T-patienterna en immunbrist (en eller flera Ig-klasser: IgA-, IgG- och/eller IgM-brist), lymfopeni (T-cellsbrist) och bristande förmåga att bilda antikroppar mot vacciner och infektioner. Sjukdomen är förknippad med en ökad benägenhet att insjukna i cancer (särskilt lymfom och leukemi). Bärare har också en ökad risk för cancer och kvinnor som bär på genmutationen har visat sig ha 2,3 gånger högre risk för bröstcancer jämfört med befolkningen i allmänhet. Sjukdomen är också förknippad med en ökad känslighet för joniserande strålning (röntgen- och gammastrålning). Endokrinologiska problem, tillväxtstörningar, försenad pubertet, funktionsstörningar i könskörtlarna och tidig menopaus påträffas också.
Ärftlighet
A-T är en recessivt nedärvd sjukdom som orsakas av mutationer i ATM-genen. ATM är en stor gen (66 exoner) som har beskrivits med flera olika sjukdomsalstrande mutationer. I ett typiskt fall ses en defekt i två olika genförändringar, dvs. så kallad kombinerad heterozygositet. Genotypen påverkar den kliniska uttrycksformen, dvs. mutationer som saknar ett funktionellt ATM-protein orsakar den allvarligaste, klassiska sjukdomsbilden.
Prevalens
A-T-sjukdomen förekommer i hela världen, men dess prevalens varierar (färre än 1–9 fall per 100 000 personer). Sjukdomen är särskilt sällsynt i den finländska befolkningen: färre än 10 fall hittades i en kartläggning som gjordes för knappt 20 år sedan.
Diagnostisering
Förutom den kliniska sjukdomsbilden ökar Ig-bristen och ett förhöjt alfa-fetoprotein sannolikheten för sjukdom. Diagnosen bekräftas genom en genetisk undersökning av ett blodprov.