Förälderns insjuknande påverkar också barnets liv och välmående. Barnet kan känna sorg, vrede, rädsla, till och med rädsla för döden. Det är viktigt att bevara trygg atmosfär i hemmet och stöda till att barnet inte lämnas ensam med den svåra situationen.
Alla svårigheter som familjen ställs inför för med sig mycket smärta, besvikelse och hopplöshet. Hela familjen berörs antingen fysiskt eller psykiskt av en förälders allvarliga sjukdom. Var och en går igenom en familjemedlems sjukdom på sitt eget sätt.
En förälders insjuknande påverkar barnets psykiska hälsa och psykosociala välbefinnande och kan påverka barnets levnadslopp. Det är viktigt att barnet och föräldrarna har en trygg och pålitlig relation som består även i svåra situationer.
Barnet känner den förändrade stämningen i familjen. Det är viktigt att berätta för barnet om situationen på ett sätt som motsvarar barnets utvecklingsnivå och betona att barnet tas hand om trots förälderns sjukdom. Även i en svår situation är det bra att diskutera på ett empatiskt och uppmuntrande sätt.
Det är viktigt tala öppet om förälderns sjukdom. Det lönar sig att uppmana barnet att fråga vad hen vill veta. Då får barnet kunskap om sjukdomens natur och hen förstår vad som besvärar föräldern. Det lönar sig också att berätta för barnet om de behandlingar och läkemedel som finns för sjukdomen. Information om förälderns sjukdom lindrasbarnets oro.
Om sjukdomsprognosen är dålig, ska barnet redan tidigt informeras om att förälderns tillfrisknande från sjukdomen är osäkert. Att tala om en förälders död väcker många frågor hos barnet, och att tala om den stöder hjälper barnet att förbereda sig till förlustet. När föräldern fortfarande lever är det bra för barnet att samtala med sin sjuka förälder, så att hen får minnen av föräldern.
En förälders insjuknande kan orsaka sorg och ilska hos barnet, svårigheter att anpassa sig till vardagens nya rutiner, rädsla, till och med rädsla för döden och osäkerhet om framtiden. Förälderns sjukdom kan också påverka barnets uppväxt och utveckling. Barnet har ännu inte färdigheter eller erfarenhet av en kris och av hur man klarar av den, så hen behöver stöd för att gå igenom situationen.
I familjen har alla en roll att spela. När en förälder blir sjuk kan rollerna ändras. I synnerhet i familjer med frånskilda föräldrar och ensamstående föräldrar kan ett barn lätt bli vårdnadshavare för sin sjuk förälder, och det är en börda för barnet.
Varje barn är en individ och går igenom krisen på sitt eget sätt. Det är viktigt att se till att barnet får vara ett barn och att hen inte heller i en krissituation behöver vara ansvarig för familjens vardag. Målet är att en trygg atmosfär i hemmet bevaras och att barnet inte blir ensamt med den svåra saken. Det är förälderns uppgift att skaffa hjälp så att hela familjen kan ta sig ur familjekrisen. Saker som ökar barnets känsla av trygghet är normala vardagliga saker och rutiner som i mån av möjlighet genomförs mellan hela familjen.
Det lönar sig att berätta om en förälders sjukdom för personer som är viktiga i barnets vardag, såsom lärare och ledare av fritidsaktiviteter, så att de för sin del kan stöda barnet och förstå varför barnet möjligen uppträder avvikande. Barnet behöver en trygg person som hen möter regelbundet och som barnet kan tala om sin oro med när det känns tungt.
Barnet känner den förändrade stämningen i familjen. Det är viktigt att berätta för barnet om situationen på ett sätt som motsvarar barnets utvecklingsnivå och betona att barnet tas hand om trots förälderns sjukdom. Även i en svår situation är det bra att diskutera på ett empatiskt och uppmuntrande sätt.
Det är viktigt tala öppet om förälderns sjukdom. Det lönar sig att uppmana barnet att fråga vad hen vill veta. Då får barnet kunskap om sjukdomens natur och hen förstår vad som besvärar föräldern. Det lönar sig också att berätta för barnet om de behandlingar och läkemedel som finns för sjukdomen. Information om förälderns sjukdom lindrasbarnets oro.
Om sjukdomsprognosen är dålig, ska barnet redan tidigt informeras om att förälderns tillfrisknande från sjukdomen är osäkert. Att tala om en förälders död väcker många frågor hos barnet, och att tala om den stöder hjälper barnet att förbereda sig till förlustet. När föräldern fortfarande lever är det bra för barnet att samtala med sin sjuka förälder, så att hen får minnen av föräldern.
En förälders insjuknande kan orsaka sorg och ilska hos barnet, svårigheter att anpassa sig till vardagens nya rutiner, rädsla, till och med rädsla för döden och osäkerhet om framtiden. Förälderns sjukdom kan också påverka barnets uppväxt och utveckling. Barnet har ännu inte färdigheter eller erfarenhet av en kris och av hur man klarar av den, så hen behöver stöd för att gå igenom situationen.
I familjen har alla en roll att spela. När en förälder blir sjuk kan rollerna ändras. I synnerhet i familjer med frånskilda föräldrar och ensamstående föräldrar kan ett barn lätt bli vårdnadshavare för sin sjuk förälder, och det är en börda för barnet.
Varje barn är en individ och går igenom krisen på sitt eget sätt. Det är viktigt att se till att barnet får vara ett barn och att hen inte heller i en krissituation behöver vara ansvarig för familjens vardag. Målet är att en trygg atmosfär i hemmet bevaras och att barnet inte blir ensamt med den svåra saken. Det är förälderns uppgift att skaffa hjälp så att hela familjen kan ta sig ur familjekrisen. Saker som ökar barnets känsla av trygghet är normala vardagliga saker och rutiner som i mån av möjlighet genomförs mellan hela familjen.
Det lönar sig att berätta om en förälders sjukdom för personer som är viktiga i barnets vardag, såsom lärare och ledare av fritidsaktiviteter, så att de för sin del kan stöda barnet och förstå varför barnet möjligen uppträder avvikande. Barnet behöver en trygg person som hen möter regelbundet och som barnet kan tala om sin oro med när det känns tungt.
Uppdaterad 11.4.2024
