Det vanligaste symtomet är droppfot, som vanligen börjar efter 30 års ålder, ofta först efter 40 års ålder och ibland först efter 60 års ålder.
Symtomet beror på att muskeln tibialis anterior på underbenets framsida försvagas, vilket gör det svårare att lyfta foten uppåt. Sjukdomen framskrider långsamt och kan till en början ge symtom bara i ena benet eller vara tydligt mer uttalad på den ena sidan under lång tid. Senare, ungefär 10 till 20 år efter de första symtomen, kan även de långa tåsträckarmusklerna påverkas. Detta kan förvärra droppfoten och göra gången klumpigare.
Hos vissa personer utvecklas också svaghet i musklerna närmare höfterna när sjukdomen framskrider, vanligen efter 65 till 70 års ålder. Gångförmågan bevaras ändå oftast. Sjukdomen påverkar inte musklerna i armarna, andningsmusklerna eller hjärtats funktion. Många märker först sina lindriga symtom när en släkting får diagnosen.