Återkommande SVT orsakar dock oro hos patienten och rytmrubbningens oförutsägbara uppträdande kan begränsa arbetet och hobbyverksamheten.
I den vanligaste formen av SVT är AV-knutan tudelad, vilket orsakar cirkelgång av den elektriska impulsen i den slinga som dessa banor bildar.
Den näst vanligaste typen är en extra ledningsbana mellan förmak och kammare, det vill säga en genväg. Man talar om Wolff-Parkinson-Whites syndrom, WPW-syndrom, om den extra ledningsbanan syns i hjärtfilmen som en så kallad deltavåg. Om ingen deltavåg syns är det fråga om en dold extrabana. En liten del av formerna av WPW kan öka risken för allvarliga ventrikulära rytmrubbningar.
Ingendera av de ovan nämnda strukturerna påverkar hjärtats funktion annars än att de möjliggör akut takykardi. Dessa rytmrubbningar uppträder i allmänhet redan i ung ålder och förekommer hos knappt en procent av befolkningen.
Förmakstakykardi är en mer sällsynt form av SVT. Den börjar med en lokal elektrisk stimulans i förmaksväggen. Förmakstakykardi är ofta ett förvärvat tillstånd och kan innebära någon sjukdom i förmaksväggen.
Förmaks- eller kammarextraslag är de vanligaste utlösarna av SVT
Plötsliga rörelser kan göra förhållandena gynnsamma för extraslag och SVT. Till exempel:
- att böja sig ned,
- gäspa,
- hosta,
- äta,
- bli skrämd,
- hård fysisk ansträngning,
- psykisk påfrestning, stress.
Andra exponerande faktorer är bland annat:
- infektionssjukdomar,
- långa vakna perioder och trötthet,
- rökning,
- alltför riklig alkoholkonsumtion,
- kaffe, energidrycker eller andra stimulantia.