Kateterablation av kammartakykardi i samband med hjärtsjukdomar

Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål. Ingreppet görs vid behov under narkos.

Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Vid behov görs även en punktion av lårartären.

Om rytmrubbningen är i den vänstra kammaren förs behandlingskatetern dit genom förmaksseptum eller via artären. I vissa fall är det nödvändigt att även behandla utsidan av hjärtat via hjärtsäcken.

För att framkalla rytmrubbningen stimuleras hjärtat med hjälp av undersökningskatetrar. Samtidigt registreras hjärtfilmen inne i hjärtat. Denna undersökningsfas kallas elektrofysiologisk undersökning. Vid fastställandet av behandlingsområdet används kartläggningsutrustning och programvara. Vid kartläggningen söker man strukturer som upprätthåller rytmrubbningar, och målet är att med ablationer förhindra kammartakykardier genom att förstöra de strukturer som upprätthåller dem.

Kartläggning av behandlingsområdet är vanligtvis smärtfri. Kateterbehandling, det vill säga ablation, kan medföra smärtförnimmelser som behandlas med intravenös smärtmedicinering. Under ingreppet ges även läkemedel som hämmar blodets koagulering.

Efter ingreppet flyttas patienten till avdelningen för övervakning. Längden på sjukhusövervakningen, kommande hjärtkontroller samt medicineringen bedöms individuellt.

Målet med behandlingen är att minska antalet rytmrubbningsepisoder och de behandlingar som ges av den implanterbara defibrillatorn samt att förbättra livskvaliteten.

De bästa resultaten uppnås vid kammartakykardier som är kopplade till följdtillståndet efter hjärtinfarkt. Vid andra hjärtsjukdomar är resultatet inte lika bra. Ablation kan vanligtvis inte ersätta implantation av implanterbar defibrillator.

Risken för farliga komplikationer vid kateterablation av kammartakykardi i samband med hjärtsjukdomar beror på primärsjukdomens svårighetsgrad.

Blödning i hjärtsäcken är sällsynt. Vid behandling av mål i vänster kammare ingår en liten risk för cirkulationsstörning i hjärnan.