Kateterablation av förmaksfladder

Ingreppet görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium för detta ändamål.

Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna och behandlingskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning.

Vid typiskt förmaksfladder görs kateterablation utgående från den information som fåtts vid EKG. I andra typer av förmaksfladder kräver fastställandet av behandlingsområdet noggrannare undersökningar under pågående rytmrubbning.

Behandlingen av typiskt förmaksfladder tar 1–2 timmar. Behandlingen av atypiskt förmaksfladder kan ta flera timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i kärlen pressas ihop, varefter patienten måste vara i sängläge i ungefär fyra timmar.

Om förmaksflimmer uppträder under ingreppet kan det vara nödvändigt att göra elkonvertering eller ge antiarytmika.

Avslappnande läkemedel ges som premedicinering. Smärtan som orsakas av ablationen förhindras med intravenös medicinering som också har en avslappnande effekt. Under ingreppet ges även läkemedel som hämmar blodets koagulering.

Man får åka hem endera samma kväll eller följande dag. Efter utskrivningen kan man gå normalt men det är bra att undvika kraftiga ansträngningar och sport under några dagar. Behovet av sjukskrivning avgörs individuellt.

Efter behandling av förmaksfladder bedöms behovet av blodförtunningsmedicinering individuellt såsom i samband med förmaksfladder. Hos lågriskpatienter kan behandlingen med antikoagulantia vanligtvis avslutas efter en månad. Hos högriskpatienter är blodförtunningsmedicineringen permanent.

Typiskt förmaksfladder förbättras i cirka 90 procent av fallen. Förmaksfladder är delvis samma typ av förmakssjukdom som förmaksflimmer och även om förmaksfladder hålls borta kan det senare förekomma förmaksflimmer. Därför är en del av patienterna tvungna att få läkemedelsbehandling för att förhindra förmaksflimmer.

Vid atypiskt förmaksflimmer är resultaten sämre.

Risken för farliga komplikationer i samband med kateterablation av typiskt förmaksflimmer, såsom blödning i hjärtsäcken, är mycket liten mindre än 1 procent. De små blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Istället är blödning från insticksstället eller en stor och öm subkutan blodutgjutning en orsak att kontakta jouren.

Vid atypiskt förmaksfladder är det ofta svårare att komma åt ablationsmålet och risken för komplikation är större.