Gå till sidans innehåll
Hälsobyn.fi - Till huvudsidan
common.loading

Läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som kräver kontinuerlig läkemedelsbehandling. Läkemedelsbehandlingen planeras individuellt för varje hjärtsviktspatient.

​​​Målet med läkemedelsbehandlingen är att lindra symtomen, öka livskvaliteten, minska behovet av sjukhusvård och förlänga livet. Oftast inleds läkemedelsbehandlingen med låga doser med målet att uppnå den största möjliga dosen, varvid läkemedlet också ger den bästa effekten.

Om hjärtats träningskapacitet alltså ejektionsfraktion (EF) är minskad bör man använda fyra grupper av läkemedel:

  • ACE-hämmare eller ATR-blockerare eller Kombinationsläkemedlet med ATR-blockerare och neprilysin, ARNI

  • betablockerare

  • mineralokortikoidantagonist

  • och SGLT2-hämmare

  • Om vätskeansamling i kroppen orsakar symtom, läggs ett vätskedrivande läkemedel till medicineringen.

Samma läkemedel används numera vid hjärtsvikt som beror på att hjärtmuskeln stelnat, alltså diastolisk hjärtsvikt.

För att läkemedelsbehandlingen ska lyckas är det viktigt att du kommer ihåg att ta läkemedlen regelbundet. Läkemedlen får inte sättas ut utan läkarens ordination. Vid problem med läkemedelsbehandlingen eller om du får nya symtom ska du diskutera dessa i ett tidigt skede med en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

ACE-hämmare och ATR-blockerare sänker blodtrycket genom att utvidga blodkärlen, vilket underlättar hjärtats arbete. De skyddar hjärtmuskeln, blodkärlen och njurarna.

De vanligaste biverkningarna är yrsel, torrhosta (med ACE-hämmare) och störningar i njurfunktionen. I samband med att behandlingen inleds och när dosen ökas kan blodtrycket sjunka i början. Läkemedelsdosen höjs stegvis till måldosen om inga biverkningar uppstår.

  • Namnen på ACE-hämmare slutar på -pril, till exempel enalapril, ramipril

  • Namnen på ATR-blockerare slutar på -sartan, till exempel valsartan, losartan

Kombinationsläkemedlet med ATR-blockerare och neprilysin (ARNI) kan användas i stället för ACE-blockerare eller ATR-hämmare om det fortfarande finns livskvalitetssänkande hjärtsviktsymtom och hjärtats pumpfunktion är nedsatt.

Vanliga biverkningar av läkemedlet är sänkt blodtryck och förhöjd kaliumhalt i blodet samt nedsatt njurfunktion.

  • Läkemedlets verksamma substanser är valsartan och sakubitril.

Betablockerare sänker hjärtfrekvensen samt minskar andnöden och hjärtats arbetsmängd. De används särskilt efter en hjärtinfarkt. Betablockerare har en blodtryckssänkande effekt och minskar särskilt allvarliga hjärthändelser i samband med rytmrubbningar.

De vanligaste biverkningarna omfattar yrsel och trötthet särskilt i början av behandlingen samt huvudvärk, frysning av extremiteterna och långsam hjärtfrekvens. När läkemedlet sätts in eller dosen ökas kan blodtrycket sjunka och symtomen på hjärtsvikt tillfälligt förvärras.

Observera att hjärtfrekvensen inte stiger på samma sätt vid motion som före läkemedlet sattes in. Tack vare detta är det tryggare att motionera.

  • Namnen på betablockerare slutar på -lol till exempel metoprolol och bisoprolol

Digoxin kan användas för att sänka pulsfrekvensen hos hjärtsviktspatienter med förmaksflimmer, där pulsen inte fås ned tillräckligt med betablockerare. Läkemedlets säkerhet säkerställs genom att följa digioxinhalten med blodprov.

Diuretika, det vill säga vätskedrivande läkemedel, används vid behandling av hjärtsvikt när det samlas extra vätska i kroppen som orsakar svullnad i benen och andnöd. Vätskedrivande läkemedel är det snabbaste och effektivaste sättet att lindra symtomen på hjärtsvikt genom att öka urinutsöndringen.

Vätskedrivande läkemedel bör tas på morgonen så att urineringsbehovet inte stör nattsömnen. Biverkningar av behandlingen kan vara att för mycket vätska lämnar kroppen, det vill säga uttorkning (leder till blodtrycksfall och yrsel), förlust av kalium och natrium (leder till störningar i ämnesomsättningen) samt gikt och förhöjda blodsockervärden.

Din behandlande läkare eller sjukskötare kan hänvisa dig att själv öka din diuretikados tillfälligt om du har viktökning och symtomen på hjärtsvikt förvärras. Egen justering av dosen förutsätter regelbunden viktkontroll.

  • Den verksamma substansen i vätskedrivande läkemedel är till exempel furosemid eller hydroklortiazid.

Mineralkortikoidreceptorantagonister är kaliumsparande läkemedel. Dom förbättrar prognosen och prestationsförmågan och minskar antalet nya vårdperioder på sjukhus.

På grund av de vanliga biverkningarna från dessa läkemedel, förhöjd kaliumhalt i blodet och störningar i njurfunktionen, tas regelbundna blodprov särskilt i början av behandlingen.

  • Läkemedlets verksamma substans är spironolakton.

SGLT2-hämmare är läkemedel som används för behandling av typ 2 diabetes och hjärtsvikt. De minskar risken för att patienten ska hamna in på sjukhus, förlänger livet och ökar livskvaliteten. De är trygga och effektiva för patienter med hjärtsvikt även om de inte har diabetes.

Eftersom SGLT2-hämmare ökar utsöndringen av socker i urinen är de vanligaste biverkningarna svampinfektioner i könsorganen, urinvägsinfektioner och vätskebrist. Läkemedlet ska pausas under tiden för en febrig infektion eller magsjuka.

  • Läkemedlen empagliflozin och dapagliflozin hör till den här läkemedelsgruppen.

Hjärtsvikt ökar blodets benägenhet att koagulera. Orsaken till koagulationsrisken är att hjärtrummen utvidgas, sammandragningsförmågan försämras och eventuella rytmrubbningar.

Behovet av antikoagulantia, blodförtunnande läkemedel, som används för att förebygga koagulering av blodet, bedöms utifrån individuella risker, där man beaktar patientens primärsjukdomar, hjärtats sammandragningsförmåga samt tidigare symtom.

Vericiguat är ett nytt läkemedel mot hjärtsvikt. Det förbättrar hjärtmuskelns och blodkärlens funktion. Man ökar dosen stegvis och följer samtidigt upp blodtrycket.

Den vanligaste biverkningen är lågt blodtryck.

Uppdaterad 10.2.2026