Elektrofysiologisk undersökning av hjärtat

Syftet med den elektrofysiologiska undersökningen av hjärtat är att utreda hjärtats elektriska aktivitet, faktorer som ökar risken för rytmrubbningar och typen av rytmrubbning.

Med den elektrofysiologiska undersökningen undersöks hjärtats rytm inuti hjärtat. Med undersökningen utreds

om patientens symtom orsakas av en rytmrubbning,
om rytmrubbningen kommer från förmak eller kammare,
om rytmrubbningen är farlig,
var i hjärtat rytmrubbningen uppstår och
om rytmrubbningen kan behandlas med kateterablation eller pacemaker.

Med hjälp av en elektrofysiologisk undersökning kan man också ibland utreda vilken läkemedelsbehandling som är bäst.

Undersökningen görs av en rytmkardiolog i ett hjärtundersökningslaboratorium avsett för detta ändamål.

Den elektrofysiologiska undersökningens förlopp

Huden i ljumskvecket rengörs och i lårbensvenen placeras så kallade införare genom vilka de mjuka och böjliga undersökningskatetrarna styrs in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Vid behov kan även någon annan typ av infart användas. Förflyttningen av katetrarna i blodkärlet är vanligtvis smärtfri.

Med hjälp av undersökningskatetrarna utreder man om den elektriska impulsens rutt i hjärtat är normal eller om patienten har strukturer som orsakar rytmrubbningar. Hjärtat stimuleras och man framkallar extraslag. Syftet är att framkalla en rytmrubbning som orsakar symtom. Om en sådan hittas fastställs platsen för uppkomst och orsak.

En del av de initierade rytmrubbningarna kan stoppas enkelt med en pacemaker. Ibland krävs elkonvertering eller antiarytmika. Patientens tillstånd och blodtryck samt hjärtrytmen och de elektriska signalerna inifrån hjärtat kontrolleras kontinuerligt.

Undersökningen tar 1–2 timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i kärlen pressas ihop, varefter patienten måste vara i sängläge i ungefär fyra timmar.

Medicinering under ingreppet

Man försöker undvika användning av lugnande läkemedel eftersom de kan hindra att rytmrubbningen kommer igång. Under ingreppet ges ofta läkemedel som underlättar att rytmrubbningen initieras (t.ex. isoprenalin). Dessa läkemedel höjer hjärtats pulsfrekvens och slagen blir kraftigare på samma sätt som vid ansträngning, vilket kan kännas konstigt.

Om kateterablation görs samtidigt hindras smärtan som ablationen framkallar med effektiv intravenös smärtlindring.

Eventuella komplikationer vid ingreppet

Risken för farliga komplikationer i samband med den elektrofysiologiska undersökningen av hjärtat, såsom blödning i hjärtsäcken, är mycket liten (<1 %).

De små blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Däremot ska man kontakta akutmottagningen vid en blödning från insticksstället eller en stor och ömmande subkutan blodutgjutning.

Efter den elektrofysiologiska undersökningen

Om rytmrubbningen som initierats kan behandlas genom kateterablation strävar man att behandla den samtidigt. Tidpunkten för insättningen av en implanterbar defibrillator eller en vanlig pacemaker avgörs från fall till fall.

Ibland beslutar man att fortsätta uppföljningslinjen eller sätta in läkemedelsbehandling mot rytmrubbningar. Behandlingsalternativen diskuteras med patienten redan före ingreppet och baserat på den information som fås under ingreppet innan beslut om behandlingen fattas.

Patienten får åka hem endera samma kväll eller följande dag om inte den fortsatta behandlingen kräver något annat. Efter utskrivningen kan man gå normalt men det är bra att undvika kraftiga ansträngningar och sport under några dagar. Behovet av sjukskrivning avgörs individuellt.

Uppdaterad 28.2.2023