Vid sarkoidos behandlas inflammationen i hjärtmuskeln och dess följder, såsom rytmstörningar och hjärtsvikt
Behandlingsmetoderna av hjärt-sarkoidos är
Antiinflammatorisk medicinering
Förebyggande medicinering mot arytmier
Mediciner för hjärtsvikt
Pacemakerbehandling
När inflammationen avtar kan hjärtats kammarfunktion förbättras, arytmier minska och ledningsstörningar lindras. Även om den sarkoida inflammationen i hjärtmuskeln skulle avta helt, återgår inte alltid prestationsförmågan till nivån före insjuknandet och behovet av behandling kan vara permanent.
Hjärt-sarkoidos behandlas med antiinflammatoriska mediciner, varav vanligast är kortison. Tillsammans med kortison kan cellgifter som metotrexat, azatioprin och mykofenolat användas. Om tablettbehandling inte är tillräcklig kan intravenös biologisk medicin användas.
Baserat på undersökningar och symtom trappas den antiinflammatoriska medicineringen gradvis ner eller avslutas. Ibland aktiveras inflammationen på nytt, och man måste överväga att återuppta behandlingen. Hos vissa patienter förblir den antiinflammatoriska medicineringen permanent.
För alla patienter inleds behandling med en betablockerare för att minska risken för snabba rytmstörningar. Ibland används ett annat rytmstörningsläkemedel, amiodaron, tillsammans med betablockeraren.
Om inflammationen har försvagat hjärtats pumpkraft inleds behandling för att stödja hjärtats funktion.
De flesta som drabbas av hjärt-sarkoidos behöver en pacemaker. Typ och funktion av pacemaker väljs individuellt beroende på behovet.
Uppdaterad 2.10.2024
