Kateterablation av förmaksflimmer

Ka­te­te­rab­la­tion av för­maks­flim­mer utförs under lokalbedövning, ibland kan ingreppet utföras i narkos.

I början av ingreppet förs undersöknings- och behandlingskatetrar in i hjärtat via lårvenen. Behandlingskatetrarna förs in i vänster förmak genom förmaksseptum. Vid placering och styrning av katetrarna används röntgengenomlysning.

Ärrbildande linjer som förhindrar uppkomsten av förmaksflimmer görs med radiofrekvensenergi, kylning eller pulsfältablation. Vårdtekniken väljs individuellt enligt hjärtrytmrubbningens karaktär.

Vid ablation med radiofrekvensenergi isoleras lungvenerna med hjälp av tredimensionell elektroanatomisk kartläggning.

Vid kryobehandling lokaliseras lungvenerna med hjälp av röntgengenomlysning och isoleras en och en. I båda fallen säkerställs lungvenernas isolering genom att mäta och synkronisera den elektriska aktiviteten.

Vid pulsfältablation (pulsed field ablation, PFA) isoleras lungvenernas basala områden med högspänningsenergipulser. Metoden riktar ablationen nästan enbart mot hjärtmuskelcellerna.

Kateterablation kan utföras oavsett vilken rytm patienten har i början av ingreppet. Förflyttning av katetrar inne i hjärtat kan utlösa förmaksflimmer. Om förmaksflimmer kvarstår efter att behandlingslinjerna har skapats, utförs elektrisk konvertering.

Ingreppet varar vanligtvis 1–3 timmar. I slutet av ingreppet avlägsnas undersöknings- och behandlingskatetrarna, och kärlhålen trycks eller sys ihop.

Före ingreppet ges avslappnande och smärtstillande läkemedel som premedicinering. Smärtan som orsakas av ablationen förhindras med intravenös medicinering som också har en avslappnande effekt. Under ingreppet ges även läkemedel som hämmar blodets koagulering.

Patienten kan skrivas ut samma dag som ingreppet eller så övervakas tillståndet över natten på sjukhuset. Sjukhusövervakningen kan behöva förlängas av individuella skäl.

Behovet av sjukledighet bedöms individuellt och är från några dagar till 1–2 veckor.

Kontrollbesöket efter ingreppet bokas individuellt. Syftet är att bedöma resultatet av kateterablationen, eventuella komplikationer samt fortsatt blodförtunnande och rytmstabiliserande medicinering. Förebyggande läkemedel är permanent oavsett ablationsresultatet, om riskpoängen för stroke orsakad av förmaksflimmer, CHADS-Vasc, är 2 eller mer. Patienter med låg risk för stroke kan avsluta blodförtunnande läkemedel 2–3 månader efter ablationen.

Målet med kateterablation är att minska förmaksflimret.

Hos patienter med paroxysmalt förmaksflimmer uppnås ganska goda långtidsresultat med kateterablation, men det finns ingen botande behandling för förmaksflimmer. Vid upprepningsingrepp kompletteras tidigare gjorda ärrlinjer och därigenom förbättras långtidsresultaten. Långvarigt förmaksflimmer och kroniska sjukdomar försämrar resultaten av ablationen.

Beroende på kateterablationsmetod syns den slutliga behandlingseffekten på förmaksflimmer inom cirka 1–3 månader. Under läkningsfasen är enstaka rytmrubbningsepisoder vanliga.

Efter kateterablation är målet att upprätthålla sinusrytm. Vid behov, om ett förmaksflimmerepisod varar över ett dygn, bör man söka sig till akut elkonvertering.

Kateterablation av förmaksflimmer är associerad med en större risk för komplikationer än kateterburna ingrepp vid andra rytmrubbningar. Antalet allvarliga komplikationer som kräver sjukhusvård är under 2 %.

Den vanligaste komplikationen är blödning vid injektionsstället, vilket oftast är en lindrig biverkning och behandlas konservativt.

Undersöknings- eller behandlingskatetern kan medföra blödning i hjärtsäcken såkallad tamponad som kan kräva operationsbehandling.

Trots antikoagulationsbehandling är ingreppet associerat med låg risk för en övergående cirkulationsstörning i hjärnan eller hjärninfarkt. Andra allvarliga komplikationer är bland annat förlamning av mellangärdesnerven, förträngning i lungvenen och skador i matstrupen. Pulskänsabla­tion påverkar i första hand hjärtmuskelcellerna och risken för skada på diafragmanerven och matstrupen är mycket liten.

Även allvarliga komplikationer är behandlingsbara, men de kan kräva ytterligare ingrepp och därmed förlänga sjukhusvistelsen. Bestående skador är sällsynta.

Efter kateterbehandling kan det uppstå en rytmrubbning som skiljer sig från tidigare, förmaksfladder, förmakstakykardi eller ärrtakykardi, vilket kan vara en mycket regelbunden rytmrubbning. En del av dessa rytmrubbningar kan kräva en ny ablation.

Efter ingreppet kan det förekomma bröstkänningar relaterade till retning av hjärtsäcken. Tillståndet är vanligtvis ofarligt. Det och andra lindriga komplikationer, såsom blåmärken vid stickstället i ljumsken, läker av sig själv under hemövervakningen.