Gå till sidans innehåll

Kateterburen klaffimplantation, TAVI

Vid kateterburen klaffimplantation, det vill säga ett TAVI-ingrepp, förs aortaklaffprotesen längs blodkärlen till den förträngda aortaklaffen med hjälp av en kateter.

TAVI (Transcatheter Aortic Valve Implantation) eller TAVR (Transcatheter Aortic Valve Replacement) -ingreppet görs i regel via lårartären. Om lårartären inte kan användas, till exempel på grund av en svår förträngning, kan en alternativ ingångsväg användas, till exempel nyckelbensartären, uppåtgående aorta eller vänsterkammarens spets. Vid ingrepp via lårartären måste kirurgen ibland göra ett snitt i ljumsken, till exempel om det tidigare har gjorts ett ingrepp i lårartären och det finns ett ärr i ljumsken.

Målet med kateterklaffingreppet är att påverka patientens livslängdsprognos, förbättra patientens funktionsförmåga och livskvalitet. Prognosen för obehandlad svår aortastenos är dålig.

Behandlingsbeslutet mellan traditionell öppen hjärtklaffoperation och kateterklaffingrepp fattas individuellt tillsammans med hjärtkirurg, kardiolog och patient. Valet av behandling påverkas av patientens ålder, andra sjukdomar, funktionsförmåga och strukturella faktorer som framkommer vid bilddiagnostik. Patienter under 70 år behandlas med traditionell klaffoperation om det inte finns svåra grundsjukdomar eller annat hinder för öppen hjärtkirurgi. Patienter över 80 år behandlas med kateterklaff om det inte finns kontraindikationer. För patienter mellan 70 och 80 år fattas beslutet individuellt med beaktande av ovan nämnda faktorer. Om patienten tidigare har genomgått bypassoperation eller fått en biologisk aortaklaff, väljs vanligtvis kateterklaffingrepp. Om patientens funktionsförmåga är mycket dålig eller om hen har svåra grundsjukdomar, till exempel långt framskriden minnessjukdom eller cancersjukdom med dålig prognos, har invasiv behandling ingen nytta.

Svårighetsgraden av förträngning av aortaklaffen och behovet av interventionell behandling fastställs vid ultraljudsundersökning av hjärtat. Dessutom görs datortomografi av aorta, det vill säga skiktröntgen av aortaklaffen, aorta och ljumskartärernas område. De fynd som påträffas här påverkar valet av behandlingsmetod. Om man väljer kateterklaffbehandling, väljs typ och storlek av kateterklaffen utifrån de fynd som konstaterats vid datortomografi. Kranskärlens tillstånd bedöms antingen utifrån datortomografibilden eller genom att göra en kranskärlsröntgen med kateterteknik.

Kateterklaffsprotesen är tillverkad av hjärtsäcksvävnad från gris eller kalv och är fäst vid ett metallnät. Metallnätet förankrar klaffen ovanpå den förkalkade aortaklaffen. Kateterklaffar finns antingen som ballongexpanderbara eller självexpanderande, det vill säga de expanderar när de släpps ut från katetern. Alla kateterklaffar är laddade i ett litet utrymme inuti katetern för att kunna föras på plats via lårartären.

Kateterklaffingrepp via ljumskartären utförs vanligtvis i lokalbedövning och patienten får smärtstillande medel intravenöst som gör att man blir dåsig. En del patienter somnar ytligt. Ingreppet tar med förberedelser cirka 1–2 timmar. Vid användning av andra ingreppsvägar sövs patienten. En del patienter upplever smärta i ljumskområdet när instrumenten förs in under ingreppet. Vid klaffens insättning brukar hjärtat vanligtvis stimuleras snabbt, detta kan kännas obehagligt som hjärtklappning.

Efter en kateterburet ingrepp övervakas patientens tillstånd, blodtryck, EKG och ljumskar på sjukhuset. Kateterklaffens funktion kontrolleras med ultraljudsundersökning av hjärtat.

I regel återhämtar man sig snabbt efter ett TAVI-ingrepp, de flesta av patienterna kan röra på sig redan samma dag. Efter en kateterburet ingrepp skrivs de flesta patienter ut följande dag, vissa behöver några dagars uppföljning eller rehabilitering. Om långsam hjärtrytm konstateras, sätts en permanent pacemaker in under samma vårdperiod. Vid utskrivningen planerar läkaren nödvändiga kontrollbesök och medicinering.

Före ingreppet är det bra att kartlägga eventuellt extra hjälp med hushållsarbete för tiden efter utskrivningen från sjukhuset.

Direkt efter utskrivningen från sjukhuset kan man utföra lätta hushållssysslor, t.ex. laga mat, tvätta sig och hänga tvätt. Kraftig ansträngning bör undvikas i en vecka så att ljumsken får läka. Lätt promenad är tillåten, men tyngre motion bör undvikas i en vecka. Tyngre hushållsarbete är t.ex. snöskottning, gräsklippning, krattning av gården, vedhuggning och att bära tunga inköp. Efter en veckas konvalescenstid får man röra sig fritt enligt egen förmåga. Motion är bra för hjärtat och hela kroppen. Vanligtvis märker patienten snabbt att orken att röra sig förbättras.

TAVI-klaffen kan trycka på hjärtats elektriska ledningssystem och orsaka bradykardi. Cirka 5–10 % behöver en permanent pacemaker efter TAVI-ingreppet. Bradykardi uppträder vanligtvis inom några dagar efter ingreppet. Andra möjliga biverkningar av kateterklaffbehandling är störningar i hjärnans blodcirkulation och blödning eller skada på artären. Risken för dessa är några procent.

Uppdaterad 5.8.2025