Gå till sidans innehåll

Blåmärke och vätskeansamling i det akuta såret

En blodutgjutning kallas för ett hematom, alltså ett blåmärke. En större blodutgjutning bildar ett blodkoagel, som med tiden löses upp i vävnaden och bildar en håla fylld med serös vätska, dvs. ett serom.

Hematom eller blåmärke

En blodutgjutning i en vävnad kallas för ett hematom, alltså ett blåmärke. Alla färska sår får ett blåmärke, vilket beror på att blodkärlen gått sönder och läckt in i vävnaden. Efter en eller några dagar börjar blodet synas på huden i form av ett blåmärke.

Små blåmärken försvinner av sig själva och byter färg från mörklila till gult, tills färgen försvinner. Blåmärket blir inte nödvändigtvis kvar där det först uppstod i vävnaden, utan rinner nedåt tack vare gravitationen. Därför kan till exempel ett sår i pannan göra att man får en svullnad och ett blåmärke runt ögat och kinden.

Serom

En större blodutgjutning bildar en blodklump, som med tiden löses upp i vävnaden och bildar en håla fylld med serös vätska, dvs. ett serom. Seromet kan också vara en ansamling av lymfvätska.

Man kan låta en lokalt avgränsad blodutgjutning som inte hotar hudens eller vävnadens levnadskraft förvandlas till ett serom. Man kan tömma seromhålan med en spruta och nål efter ett par veckor.

En stor blodutgjutning kan orsaka ett blodtrycksfall och ett snabbt hemoglobinfall och bör därför tömmas kirurgiskt. En blodutgjutning under ett färskt sår utgör ett substrat för bakterier som eventuellt tagit sig från huden till såret och är känslig för infektioner. Därför ska man hålla noga koll på hematomet när man har ett färskt sår, eftersom det kan orsaka nekros på hudens yta.

Uppdaterad 24.5.2021