Starka smärtstillande läkemedel, opioider, såsom morfin, lindrar smärta genom att påverka det centrala nervsystemet. Vid användningen av opioider är andningsdepression den mest betydande biverkningsrisken.
Andningsdepression som orsakas av starka, morfinliknande smärtstillande läkemedel är dock osannolik när smärtmedicineringen inleds med en lämplig dos som höjs gradvis vid behov och administreras medan smärtsvaret följs upp. Smärta upprätthåller en stressreaktion i kroppen och påskyndar andningscentrumets funktion och förhindrar den andningsdeprimerande effekten som smärtstillande läkemedel har. Trots smärtmedicineringen sker det förändringar i andningen på grund av den förestående döden. En intensiv, obehandlad smärta belastar kroppens funktion som helhet, anstränger hjärtat och kan begränsa patientens andning. Då främjar starka smärtstillande läkemedel kroppens funktion och underlättar andningen genom att lindra smärtan. Opioider används också vid symtomatisk behandling av andnöd.
Starka smärtstillande läkemedel kan deprimera andningscentrumets funktion till exempel i situationer där läkemedlet har missbrukats som narkotika eller det har skett ett fel i medicineringen. En överdosering är förknippad med kliniska tecken som läkaren kan konstatera när hen undersöker patienten. Om man misstänker att smärtstillande läkemedel orsakar försvagad andning eller andningsdepression, minskas dosen smärtstillande läkemedel och vid behov kan läkemedelseffekten hävas genom motmedel. Det är bra att komma ihåg att andningen blir mer belastad och andningsrytmen förändras när döden närmar sig, vilket inte beror på de smärtstillande medlen.