Palliativ vård vid njursjukdomar

Beslutet om en lindrande vårdlinje fattas av patientens behandlande läkare i samförstånd med patienten. Vanligtvis begärs också ett ställningstagande av en specialist på njursjukdomar innan vårdbeslutet fattas. Som stöd för vårdbeslutet informeras patienten om de olika vårdalternativen och hur sannolikt de påverkar det dagliga livet, den beräknade livslängden och livskvaliteten.

Ett vårddirektiv där man så detaljerat som möjligt har tänkt igenom olika situationer säkerställer att man i vårdbesluten beaktar de egna värderingarna även i situationer där patienten inte själv kan fatta beslut om sin vård. Därför är det bra att prata med den behandlande läkaren och vårdpersonalen när man upprättar vårddirektivet.

Symtomen på långt framskriden njursvikt kan bero på sjukdomen som lett till njursvikten (till exempel smärta hos personer med diabetes eller trånga artärer), själva njursvikten (bl.a. aptitlöshet, illamående, utmattning, klåda, störningar i tarmfunktionen) eller behandlingen av njursvikten (bl.a. trötthet, svindel och fall efter dialys).

Anemi och ansamling av vätska

Läkemedel har en bra verkan på anemi och relaterade symtom. Hos största delen av patienterna kan symtom som beror på vätskeansamling (svullnader, andnöd) behandlas effektivt med vätskedrivande läkemedel. Dialys kan lätta på symtom som beror på vätskeansamling även hos patienter för vilka vätskedrivande läkemedel inte har tillräcklig effekt.

Symtom i magtarmkanalen

Vid njursvikt minskar de slaggämnen som ansamlas patientens aptit, orsakar eventuellt illamående och kan således öka risken för undernäring. Dessa symtom kan lättas genom kosten. Under dialysbehandling förbättras näringstillståndet i synnerhet hos unga som lider av njursvikt i slutskedet. Störningar i tarmfunktionen (diarré eller förstoppning) behandlas med vanliga symtomlindrande läkemedel.

Allmänna symtom

Utmattning, dålig tolerans för kyla, svaghet i nedre extremiteterna, klåda och svårigheter att sova är lika vanliga hos patienter som får dialysbehandling som hos patienter vars långt framskridna njursvikt behandlas utan dialys. Behandlingen beror på symtomen.

Mental ork

Dialysbehandlingens bindande karaktär, de relaterade symtomen och det ökade sjukhusbehovet kan leda till depression och sämre livskvalitet.

En långvarig sjukdom omfattar goda och dåliga stunder. Det är bra att diskutera den mentala orken med personalen. Depression och ångest kan lindras genom diskussion och med läkemedel. Även kamratstöd hjälper med orken.

Bli inte ensam med symtomen

Kom alltid ihåg att berätta om dina symtom för din behandlande läkare och för vårdpersonalen. God symtomlindring ingår i sjukdomens alla skeden. Med symtomlindringen vill man trygga ett så gott och aktivt liv som möjligt.

Symtomatisk behandling av njursjukdomar genomförs enligt anvisningarna av en läkare som är insatt i njursjukdomar eller palliativ vård. Det är bra att kontakta den vårdande enheten om allmäntillståndet försämras, det uppstår störande symtom eller symtomen förvärras. Alla cancerenheter på universitetssjukhus och flera centralsjukhus har enheter för eller ansvarspersoner inom palliativ vård, samt smärtkliniker där man får hjälp med symtomen. Det är också möjligt att få psykosocialt stöd och diskussionshjälp.

När njursvikten är långt framskriden och funktionsförmågan betydligt nedsatt eller när dialysbehandlingen avslutas ska det för varje patient utses en instans som ansvarar för den palliativa vården. Ingen ska lämnas ensam med sin sjukdom.

I livets slutskede finns den instans som ansvarar för vården vanligtvis inom primärvården nära hemmet. Det kan vara en palliativ poliklinik, en hälsocentral, ett hemsjukhus, sjukvård i hemmet eller hemvård, en avdelning för vård i livets slutskede eller ett hospicehem. Det är viktigt att det på förhand överenskommits var man får hjälp dygnet runt och alla dagar i veckan.

I livets slutskede är det ansträngande att besöka jouren, och därför ska det undvikas genom att förutse en eventuell försämring av måendet och förändringar i symtomen tillsammans med den vårdande enheten. Om det inte är ett akut nödfall ska man kontakta vårdinstansen innan man kommer till jouren. Om patienten har en hemsjukhuskontakt, kan en sjukskötare eller läkare vid behov göra ett hembesök för att bedöma situationen eller ordna en plats på sjukhuset (stödavdelning, lovad plats) så att patienten inte behöver ta sig till jouren.