När döden närmar sig

• Aptiten minskar och patienten orkar inte längre äta eller dricka.

• Patienten tillbringar största delen av sin tid i sängen och sover mycket.

• Intresset för omgivningen minskar och medvetandegraden sjunker.

• Utsöndringen (urineringen och tarmfunktionen) minskar.

• Svullnader kan förekomma, främst i underkroppen och benen.

• Patienten kan vara febrig.

• Symtom, såsom smärta, kan öka.

• Andningen kan bli tyngre, ytligare eller flämtande, andningen kan rossla eller det kan förekomma andningsuppehåll.

• Blodcirkulationen försämras.

  • Händerna och fötterna blir svalare.

  • Hjärtslagen blir svagare.

Hos de flesta människorna förekommer även psykiska förändringar i slutet av livet. Sådana förändringar kan vara en nedsatt medvetandegrad, förvirring och ångest.

Patienten orkar ofta inte längre prata så mycket när döden närmar sig, men andra människors närvaro och beröring, till exempel att hålla i handen, kan lugna patienten. Även lugn musik eller läsning kan ibland vara ett bra alternativ.

När en döende patient inte längre orkar uttrycka sig, observeras symtomen genom att iaktta bland annat miner och gester, rörelser och ljud. Symtom kan lindras med eller utan läkemedel.

Döden är en naturlig händelse som hör till varje liv. Vanligtvis är döden fridfull.

Vid döden upphör livsfunktionerna, såsom andningen, hjärn- och hjärtfunktionen samt blodcirkulationen. De närvarande märker döden ofta genom att andningen upphör och patientens kropp slappnar av.

Ibland kan det vid döden förekomma förändringar i andningen, ljud, muskelryckningar eller till exempel trevande fingrar. Dessa är vanligtvis en normal del av dödsprocessen.

Efter döden svalnar kroppen så småningom och lederna styvnar inom några timmar. Det uppstår också violett färgning på områden nedtill som orsakas av tyngdkraften, till exempel vid sidorna.

Som anhörig vid den döendes sida

Att ledsaga en anhörig till döden kan vara en värdefull upplevelse som lämnar ett vackert minne. Upplevelsen som bildas av den anhörigas död beror på många faktorer, såsom den vård som patienten fått under sin sjukdom, eventuella upplevelser av att ha blivit utan hjälp, den egna mentala orken samt det stöd som patienten och de anhöriga fått.

Det är viktigt att diskutera alla frågor och bekymmer om den döende patientens mående eller vård med vårdpersonalen. Dödsstunden är ofta en känslosam upplevelse för de närvarande anhöriga. Det är helt naturligt att det kan väcka rädsla och ångest. Döden som en personlig upplevelse är en unik företeelse och därför alltid ny och främmande.

Även efter döden är det viktigt att prata med den vårdande enheten om något har förblivit oklart eller man haft dåliga erfarenheter av vården eller döden.