Det kan vara svårt att skilja mellan depression och sorg. Vid en en obotlig sjukdom hjälper sorgen oss att släppa det som varit och lär oss att förhålla oss till livet på ett nytt sätt. Depressionen kväver flera känslor och det kan därför vara svårare att intressera sig för eller njuta av ens sådant som man tidigare tyckt om. Depression kan behandlas med psykiskt stöd, vid behov med läkemedel och med att ta i beaktande det egna välbefinnandet.
Depression hos patienten inom palliativ vård
Depression är en normal känsla vid en svår förlust. Den kan vara svår att skilja från sorg.
Belastande upplevelser
Patienten som lider av en obotlig sjukdom tvingas under sjukdomens förlopp avstå från många saker: sin hälsa, sina framtidsplaner, sina förhoppningar och förväntningar gällande framtiden med sina närstående, sin roll i arbetslivet eller på fritiden, sin sexualitet, sina kroppsfunktioner eller sin förmåga och möjlighet att röra på sig.
I slutskedet av sjukdomen blir vi allt mera beroende av andra och behöver allt mera vård och omsorg. När behandlingen av sjukdomen inte leder till önskat resultat utsätts vi för besvikelse, depression och sorg. Vi kanske upplever att behandlingen har misslyckats och skyller på den vårdande personalen eller oss själva. Eventuellt kritiserar vi oss själva för att vi uppsökt läkare för sent eller vägrar att acceptera att sjukdomen framskrider eller hur svår sjukdomen är. När det gäller att avstå reagerar vi ofta först med bitterhet, ilska och depression. Om vi inte anpassar oss till det nya skedet i livet kan vi bli uppslukade av de negativa känslorna.
Medicinsk behandling kan dock i många fall bromsa upp sjukdomsförloppet och lindra symtom. Då får vi tid att anpassa oss och hitta en balans.
Att reagera på förlust
När vi förlorar vår funktionsförmåga eller våra förhoppningar gällande framtiden är depression en vanlig reaktion. Då man är deprimerad kan det vara svårt att hitta ord som ger uttryck för våra tankar, vi blir lätt arga och undviker eventuellt att tillbringa tid med våra närstående. Vi undviker också ofta att göra saker som tidigare gett oss glädje och välbehag. Vi känner att vi är sämre än andra och upplever skamkänslor, utan att kunna koppla det till vårt förändrade sinnestillstånd och uppsöka hjälp.
Då vi är deprimerade förlorar vi förmågan att tänka som vanligt. Vårt tänkande blir svartvitt eller inskränkt. Framtiden är skrämmande och vi ser inget gott runt omkring oss. Tankarna upptas av negativa aspekter och vi har svårt att tro att andra människor skulle ha något att ge oss. Eventuellt upplever vi att vi är en börda för andra. Allvarlig depression kan också få oss att tänka att vi borde påskynda döden.
Som deprimerad är det svårt att själv märka förändringar i sinnesstämningen och uppsöka hjälp. Om symtomen pågår länge blir depressionen ofta värre.
Fysiska symtom
Fysiska symtom, som påminner om symtomen för en allvarlig sjukdom, såsom tilltagande smärta, sömnstörningar, aptitlöshet, trötthet eller viktnedgång kan förekomma i samband med depression.
Fastän vårdpersonal som jobbar med svåra långvariga sjukdomar är vana vid att lägga märke till depression och behandla den, märks inte ens en svår depression nödvändigtvis under ett mottagningsbesök. Här är de närvarande anhöriga till stor hjälp.
Det viktigaste under behandlingen av depression är att notera nedstämdheten och föra den på tal. Det är förståeligt att man reagerar med depression och nedstämdhet då man får svåra och sorgliga nyheter.
Den obotliga sjukdomens övergripande karaktär
En allvarlig obotlig sjukdom berör såväl kroppsligt som mentalt. Depressionssymtom, som förekommer i samband med en allvarlig fysisk sjukdom och kräver medicinsk behandling, är oftast lindriga eller medelsvåra och kan lindras med behandling. Också en depression som patienten upplevt tidigare kan aktiveras på nytt i samband med den belastning som sjukdomen orsakar. Det kan dock också hända att en psykisk sjukdom, som man lidit av tidigare i livet, lättar i livets slutskede.
Att delge andra sina känslor
Det är ofta så att ju mera vi kan tala om det som händer, desto mindre risk har vi att förbli deprimerade. När man vågat uttrycka sina känslor verbalt och talat om dem med en annan person känns livet redan lite lättare. Bitterhet, ilska och till och med förtvivlan kan dock ibland ge livskraft. Att delge andra sina känslor erbjuder en möjlighet att finna tröst och nya perspektiv. Då vi uttrycker våra känslor uppstår hopp vid sidan av depressionen. Vi kan också i livets slutskede hitta något nytt i livet och uppleva lycka.
Kontakt med andra
Samvaro och en trygg stämning gör det lättare att hitta fram till sina känslor. En god vårdrelation och goda minnen av tidigare omsorg och vård ger mod att känna igen och prata om sina känslor.
Behovet av medicinsk behandling
Vid långvarig depressionen behövs medicinsk behandling. Det väsentligaste symtomet för depression som kräver behandling är en ständig nedstämdhet och svårighet att intressera sig för något eller njuta av sådant som tidigare gett välbehag och glädje.
Att söka hjälp
Vem som helst kan i något skede av livet behöva särskild psykiatrisk bedömning eller vård på till exempel en psykiatrisk poliklinik eller mentalvårdstjänster inom missbrukarvården eller primärvården pga depression som försämrar livskvaliteten. Lindrig eller medelsvår depression kan dock oftast behandlas med hjälp av den egna ansvariga läkaren eller vårdpersonalen. Då patienten själv eller anhöriga misstänker att det frågan om depression som kräver vård så lönar det sig att tala om det för vårdpersonalen så en längre tid kan reserveras för samtal. Att tillsammans med vårdpersonalen strukturera den egna livssituationen och diskutera sitt hälsotillstånd är en del av bedömningen och behandlingen av depressionen.
Läkemedelsbehandling
Depressionssymtom kan lindras med antidepressiva läkemedel. Utvecklingen av antidepressiva läkemedel har gått mycket framåt under de senaste decennierna och oftast hittar man rätt medicinering för symtomlindring.
Depression kan också förekomma i samband med sömnlöshet och svår smärta. I sådana fall är den primära behandlingen säkerställandet av sömn och tillräcklig smärtmedicinering.
Att strukturera sitt liv
Människans förmåga att klara av svåra livssituationer varierar beroende på tidigare erfarenheter och annan aktuell belastning. Vi behöver alla stöd och tålamod då vi lider av en svår sjukdom. Strukturering av händelserna i det egna livet genom att skriva, rita eller måla eller med hjälp av musik är en bra grund för sorgearbetet.
Att göra saker tillsammans
Nedstämdhet försvagar livskvaliteten vilket också gör att livslusten minskar. I en svår livssituation ger de anhörigas närvaro, att göra saker tillsammans eller att till exempel följa med musikens, filmers eller naturens mångfald ofta hopp och livslust.
När man är deprimerad är det svårt att hitta rätt ord. Då reagerar ofta sinnesstämningen positivt på bekanta göromål, även om man i början inte känner för det.
Strävan efter välbefinnande och lycka
I den palliativa vården är målet att uppnå välbefinnande och trygghet. Tacksamhet över det gågna livet kan inge en känsla av lycka också under sjukdomstiden. Också i egenvården av depression är strävan efter det egna välbefinnandet och lyckan central. Ett aktivt deltagande i val och beslutsfattandet i den egna vården bidrar också till framsteg i behandlingen av depressionssymtomen. Då är det viktigt att med anhöriga och vårdare tala om de önskemål och förväntningar man har. Meningsfullheten i livet stärks när vi blir hörda i våra vardagliga erfarenheter. Att hitta svar på frågor relaterade till existensen kan förbättra det mentala och andliga välbefinnande.
Uppdaterad 7.4.2025