Förvirring kan förekomma vid många olika sjukdomar och blir märkbar vid växelverkan med andra eller i sättet patienten agerar. I livets slutskede förekommer ofta även kraftig förvirring, som vårdas med hjälp av närvaro och övervakning samt vid behov med läkemedel.
Förvirring hos patienten inom palliativ vård
När sjukdomen fortskrider och döden närmar sig förekommer ofta förvirring. En bekant omgivning och bekanta människor är en del av behandlingen av förvirring.
Förvirring innebär en slags tillfällig svikt i hjärnans funktioner. Till förvirringen hör ofta en nedsatt medvetandenivå och svårighet att koncentrera sig på en sak. Talet och tankarna är ofta splittrade. Förvirringen kan även inbegripa hallucinationer. En förvirrad person kan vara uppjagad men ibland även fungera långsammare. Graden av förvirring varierar vanligen under dagen och är ofta som kraftigast på kvällen. En kraftig förvirring som börjar plötsligt kallas delirium.
Många olika sjukdomar, läkemedel och situationer kan ge upphov till förvirring. Hos en patient i palliativ vård kan den allvarliga grundsjukdomen i sig orsaka förvirring. Många olika läkemedel kan orsaka förvirring, likaså att man avslutar en medicinering eller att doseringen ändras. Även en främmande omgivning, följdtillståndet efter en operation, smärta eller sömnbrist kan till exempel utlösa förvirring. Nedsatt syn, hörsel eller minne gör det också svårare att tolka sin omgivning och ökar benägenheten för förvirring.
Ibland är orsaken till förvirringen en enskild faktor som kan behandlas; till exempel urinvägsinfektion eller någon annan infektion, hjärninfarkt eller -blödning, hjärtinfarkt, nedsatt funktion i levern eller njursvikt eller en störning i salt-/vätskebalansen. Därför bör man alltid utreda den bakomliggande orsaken till ett förvirrningstillstånd som börjar plötsligt.
Man försöker reda ut och behandla orsaken till förvirringen i mån om möjlighet.
Förvirring som uppstår plöstligt, hos en patient som tidigare varit i gott skick, bör utredas jourmässigt.
I livets slutskede är det rätt vanligt med förvirring på grund av avtagande livsfunktioner och den annalkande döden. Då är det väsentligaste att lindra symtomen och obehaget med såväl läkemedelsfria metoder som med lugnande medicinering vid behov.
I livets slutskede består egenvården av förvirring ofta indirekt av stöd och hjälp från de närstående. Att vara närvarande, skapa en lugnande miljö, sköta om tryggheten och vid behov söka hjälp är en del av egenvården av förvirring.
En bekant miljö och närstående människor lindrar förvirringen. Även bekanta föremål eller röster kan hjälpa. En klocka, kalender och utsikt kan underlätta uppfattningen av tid och rum. Det är viktigt med tillräcklig belysning och att glasögon och hörapparat används vid behov. Att upprätthålla en normal dygnsrytm och se till att patienten får tillräckligt med vila kan också vara till hjälp.
Lösa föremål i synfältet hos en sängliggande patient eller föremål som fastnar i handen, till exempel olika slangar, kan öka en förvirrad patients oro. En välstrukturerad och igenkännbar närmiljö kan i sin tur ha en lugnande inverkan på en förvirrad patient.
Patientens medicinering och en tillräcklig smärtlindring bör ses igenom och förverkligass planerat och regelbundet.
Orsaker
Förvirring innebär en slags tillfällig svikt i hjärnans funktioner. Till förvirringen hör ofta en nedsatt medvetandenivå och svårighet att koncentrera sig på en sak. Talet och tankarna är ofta splittrade. Förvirringen kan även inbegripa hallucinationer. En förvirrad person kan vara uppjagad men ibland även fungera långsammare. Graden av förvirring varierar vanligen under dagen och är ofta som kraftigast på kvällen. En kraftig förvirring som börjar plötsligt kallas delirium.
Många olika sjukdomar, läkemedel och situationer kan ge upphov till förvirring. Hos en patient i palliativ vård kan den allvarliga grundsjukdomen i sig orsaka förvirring. Många olika läkemedel kan orsaka förvirring, likaså att man avslutar en medicinering eller att doseringen ändras. Även en främmande omgivning, följdtillståndet efter en operation, smärta eller sömnbrist kan till exempel utlösa förvirring. Nedsatt syn, hörsel eller minne gör det också svårare att tolka sin omgivning och ökar benägenheten för förvirring.
Ibland är orsaken till förvirringen en enskild faktor som kan behandlas; till exempel urinvägsinfektion eller någon annan infektion, hjärninfarkt eller -blödning, hjärtinfarkt, nedsatt funktion i levern eller njursvikt eller en störning i salt-/vätskebalansen. Därför bör man alltid utreda den bakomliggande orsaken till ett förvirrningstillstånd som börjar plötsligt.
Behandling
Man försöker reda ut och behandla orsaken till förvirringen i mån om möjlighet.
Förvirring som uppstår plöstligt, hos en patient som tidigare varit i gott skick, bör utredas jourmässigt.
I livets slutskede är det rätt vanligt med förvirring på grund av avtagande livsfunktioner och den annalkande döden. Då är det väsentligaste att lindra symtomen och obehaget med såväl läkemedelsfria metoder som med lugnande medicinering vid behov.
Egenvård
I livets slutskede består egenvården av förvirring ofta indirekt av stöd och hjälp från de närstående. Att vara närvarande, skapa en lugnande miljö, sköta om tryggheten och vid behov söka hjälp är en del av egenvården av förvirring.
En bekant miljö och närstående människor lindrar förvirringen. Även bekanta föremål eller röster kan hjälpa. En klocka, kalender och utsikt kan underlätta uppfattningen av tid och rum. Det är viktigt med tillräcklig belysning och att glasögon och hörapparat används vid behov. Att upprätthålla en normal dygnsrytm och se till att patienten får tillräckligt med vila kan också vara till hjälp.
Lösa föremål i synfältet hos en sängliggande patient eller föremål som fastnar i handen, till exempel olika slangar, kan öka en förvirrad patients oro. En välstrukturerad och igenkännbar närmiljö kan i sin tur ha en lugnande inverkan på en förvirrad patient.
Patientens medicinering och en tillräcklig smärtlindring bör ses igenom och förverkligass planerat och regelbundet.
Uppdaterad 7.4.2025