Palliativ vård av cancer i bukspottkörteln

Symtomen beror på var tumören och metastaserna är belägna. Cancer i bukspottkörteln och gallgångarna bildar vanligtvis metastaser i levern, bukhålan och lungorna men även i andra organ. Se närmare om de vanligaste symtomen som metastaser orsakar.

Gulsot

Cancer i bukspottkörteln och gallgångarna blockerar ofta gallgångarna och gör så att gallflödet hindras, vilket leder till att huden och ögonvitorna blir gula, urinen blir mörk och avföringen grå, eftersom gallfärgämnet inte når fram till tarmen (gallan färgar avföringen brun). Gulsot är ofta det första symtomet vid cancer i bukspottkörteln och gallgångarna. Man strävar efter att öppna de blockerade gallgångar med en s.k. stent, det vill säga protes. Vanligtvis förs stenten in i gallgångarna genom en endoskopi av magsäcken. Gulsoten lindras så småningom.

Smärta

Nära bukspottkörteln och gallgångarna finns en nervfläta. Om tumören trycker på nervflätan leder det till smärta i övre buken som kan stråla till ryggen. Morfinliknande smärtstillande läkemedel samt läkemedel som används för att behandla nervsmärta är effektiva. Nervflätan kan även bedövas. Bedövningen utförs under datortomografistyrning.

Andnöd och andra luftvägssymtom

Enskilda lungmetastaser ger vanligtvis inga symtom. När antalet lungmetastaser ökar kan de orsaka andnöd eller hosta. Andnöd kan lindras med medicinering, strålbehandling (om tumören orsakar förträngning i luftröret) eller genom punktion av vätska som samlats i lungsäcken.

Levermetastaser och vätskeansamling i bukhålan

Enskilda levermetastaser ger vanligtvis lite eller ringa symtom. Levermetastaser ger i allmänhet symtom först när det finns ett flertal metastaser och leverns funktion börjar störas. Bristande funktion i levern leder till svullnader i benen, vätskeansamling i bukhålan, störningar i gallflödet och därmed trötthet och minskad aptit.

Det kan också samlas vätska i bukhålan på grund av att cancern spritt sig till bukhålan. Vätskan gör att magens omfång ökar och magen är utspänd. Vätskan kan avlägsnas antingen med en engångspunktion eller genom en drän under flera dagar. Symtomen lindras vanligtvis omedelbart. Trötthet och aptitlöshet kan lindras med bland annat kortison och svullnader med kompressionsförband eller kompressionsdelar (strumpor).

Störningar i tarmens funktion

Cancer som spritt sig till bukhålan stör tarmens funktion och orsakar illamående och förstoppning. Både illamående och förstoppning kan effektivt lindras med läkemedel.

Ibland kan tarmobstruktion uppstå, vilket kan kräva operativ behandling. Symtomen vid tarmobstruktion är förstoppning, illamående, kräkningar och magsmärtor. Tarmobstruktion kräver jourmässig behandling (kontakta din egen vårdenhet eller jouren). Vid långt framskriden cancer kan symtomen även lindras med läkemedelsbehandling, om en operation inte är möjlig.

Trötthet och aptitlöshet

En långt framskriden cancer orsakar trötthet och aptitlöshet. Cancer i bukspottkörteln och gallgångarna leder även till att näringstillståndet försvagas. En ökat näringsintag vid långt framskriden cancer har inte lett till önskade resultat. Det är viktigare att ofta äta små portioner av sådan energität mat, som man är sugen på. Man kan försöka hantera tröttheten genom att vara utomhus och röra på sig så mycket man orkar. Det är också viktigt att se till att sömnrytmen är regelbunden. Också kortison kan kortsiktigt lindra tröttheten och förbättra aptiten. I livets slutskede minskar krafterna, tröttheten blir större och behovet av sömn och vila ökar.

Psykisk belastning

Sjukdomen är även mentalt belastande. Till en långvarig sjukdom hör både goda och dåliga stunder. Det är bra att tala om sitt psykiska välbefinnande med personalen. Depression och ångest kan lindras genom samtal och med hjälp av medicinering. Även kamratstöd kan främja orken.

Medan cancerbehandlingen fortfarande pågår är det bra att kontakta den ansvariga enheten om allmäntillståndet försvagas, det uppstår besvärliga symtom eller om symtomen förvärras. Vid enheten som behandlar cancer finns expertis i fråga om symtomlindrande, det vill säga palliativ vård och smärtlindring. Vid cancerenheterna vid alla universitetssjukhus och vid de flesta centralsjukhus finns enheter för palliativ vård eller ansvarspersoner samt smärtkliniker som hjälper i behandlingen av symtom. Det är även möjligt att få psykosocialt stöd och samtalsstöd. Det är bra att bekanta sig med den palliativa enheten redan under pågående cancerbehandling så att man i god tid kan planera och erbjuda palliativ vård.

När cancerbehandlingen upphör fortgår den palliativa vården. Då bör man för varje patient komma överens om vilken enhet som har ansvar för den palliativa vården och göra upp en palliativ vårdplan. Ingen ska lämnas ensam med sin sjukdom.

I livets slutskede är enheten som ansvarar för vården vanligtvis inom primärvården nära hemmet. Det kan vara en palliativ poliklinik, närsjukhusets bäddavdelning, hemsjukhus, en palliativ avdelning eller ett hospicehem. Hemvård tar hand om den grundläggande vården. Det viktigaste är att man på förhand avtalat om var man kan få hjälp dygnet runt under veckans alla dagar.

I livets slutskede är det tungt att besöka jouren och därför försöker man undvika det genom att tillsammans med den ansvariga enheten och med förebyggande åtgärder ta i beaktandet att måendet kan försämras och symtomen förändras. Om det inte rör sig om en nödsituation är det bra att kontakta den ansvariga enheten innan man söker sig till jouren. Om patienten har en hemsjukhuskontakt kan en sjukskötare eller läkare vid behov komma på ett hembesök för att bedöma situationen eller ordna en sjukhusplats stödavdelningen utan att man behöver uppsöka jouren.