För att vi ska kunna anpassa oss till något så svårt som döden, behöver vi styrka både för att släppa taget och för att hitta en ny innebörd. Här hjälper allt som stärker vårt välbefinnande och för oss närmare våra medmänniskor.
Både den som är obotligt sjuk och döende och dennes närstående upplever sorg. Sorgen på grund av det förestående avskedet känns krossande till en början. Med tiden börjar vi allt mer acceptera dödens oundviklighet och samtidigt ökar betydelsen av de närstående människorna.
När man skiljs åt känner man kärleken starkare. I det sista skedet återstår vetskapen om att vi alltid kommer ihåg varandra, under hela livet.
Det kan ibland vara svårt att skilja mellan sorg och depression. Sorg hjälper oss att så småningom släppa taget och rikta in oss på livet på ett nytt sätt. Depression dämpar andra känslor och gör det svårt att bli intresserad eller njuta av sådant som tidigare medfört välbehag och glädje.
De närstående får stöd i sin sorg av minnen och gemensamma upplevelser, varav de sista ofta får den största betydelsen.