Palliativ vård av leversjukdomar

Levern har många viktiga uppgifter. Den bearbetar näring, läkemedel och andra ämnen som tas upp i blodet från tarmen. Den avlägsnar bakterier och ämnen som är skadliga för kroppen och förebygger inflammation. Den producerar ämnen som påverkar blodkoagulationen och proteiner som är viktiga för kroppen. Den fungerar som ett lager för vitaminer, mineraler, fetter och socker.

Förutom normal levervävnad är det nödvändigt att blodet cirkulerar genom levern för att den ska fungera. Vid levercirros kan blodet inte cirkulera ordentligt genom den ärrade levern och trycket på andra ställen i blodomloppet ökar. Det leder till funktionsstörningar i andra inre organ. En utvidgning av mjälten orsakar förändringar i blodcellerna. Njurarna kan inte upprätthålla vätskebalansen och hjärtats pumpförmåga minskar.

De första symtomen är tilltagande trötthet, aptitlöshet, illamående och minskad muskelstyrka. Mottagligheten för olika typer av inflammationer ökar. Symtomen kan lindras genom att undvika läkemedel som påverkar levern och blodkoagulationen samt alkohol och genom att äta en varierad kost. Muskelkonditionen kan upprätthållas genom träning. Vaccinationer bör tas.

Vätskeansamling i kroppen

När levercirros förvärras börjar vätska ansamlas i kroppen. Detta syns som svullnad i de nedre extremiteterna och en växande buk.

Vätskan som ansamlas i bukhålan kallas ascitesvätska. Det kan bildas flera liter av vätskan. Om det finns mycket ascitesvätska kan den trycka på diafragman och orsaka andnöd, därtill förekommer försämrad tarmfunktion och aptitlöshet. Ascitesvätska som orsakas av cirros kan avlägsnas med hjälp av vätskedrivande medel. Vid behov kan vätskan avlägsnas från bukhålan genom punktion och dränage av vätskan (ascitespunktion).

Att undvika salt minskar vätskeansamlingen. Ansamlingen av vätska uppföljs genom att väga patienten dagligen. När cirros framskrider försämras effekten och tolerabiliteten av vätskedrivande medel. I detta fall övergår man oftast till ascitespunktioner.

Risk för blödning

Blodkoagulationen försämras och antalet blåmärken ökar. Åderbråck som uppstår i matstrupen ökar risken för blödning. Läkemedel som ökar risken för blödning, såsom antiinflammatoriska medel, får på grund av det här inte användas.

Symtom i centrala nervsystemet och huden

Slaggprodukter som blir kvar i blodet orsakar störningar i hjärnans funktion, som i lindriga fall kan framkomma som förändringar i koncentrationen, minnet eller humöret. I en svår situation kan en livshotande koma uppstå. Laktulos, som vanligen används mot förstoppning, används för att minska mängden slaggprodukter som kommer in i blodcirkulationen. Det kan också användas för att minska klåda i huden som slaggprodukterna orsakar.

Trötthet och aptitlöshet

Långt framskriden levercirros och leversvikt orsakar trötthet och aptitlöshet. Även näringstillståndet försämras. När aptiten minskar lönar det sig att äta små portioner ofta när man känner för det. Man kan försöka hantera tröttheten genom att vistas utomhus och röra på sig i enlighet med orken. Det är också viktigt att ha en regelbunden sömnrytm. I livets slutskede minskar krafterna, och tröttheten samt behovet av sömn och vila ökar.

Psykisk belastning

Sjukdomen är även mentalt belastande. En långvarig sjukdom omfattar goda och dåliga stunder. Det är bra att tala om sitt psykiska välbefinnande med personalen. Depression och ångest kan lindras med hjälp av diskussion och med läkemedel. Även kamratstöd kan främja orken.

Uppföljningen av levercirros sker ofta på en hälsocentral, särskilt om symtomen är lindriga och det inte finns några tecken på försämring, eller på en poliklinik för internmedicin, om symtomen förvärras eller om något tyder på problem i andra organ. Ascitespunktion kan utföras på sjukhus och hemsjukhus.

Det lönar sig att berätta om sin levercirros när man planerar påbörjan av nya läkemedel eller medicinska åtgärder.

Läkaren som ansvarar för behandlingen gör upp en vårdplan tillsammans med patienten för olika situationer. När levercirros fortfarande svarar på behandling är det bra att kontakta den vårdande enheten om allmäntillståndet försämras, det uppstår besvärande symtom eller symtomen förvärras.

Stöd och hjälp för att lindra symtomen kan också ges vid sidan om behandlingen av levercirros. Universitetssjukhusen och vissa centralsjukhus, städer och kommuner har expertis inom palliativ vård och smärtlindring. Det är också möjligt att få psykosocialt stöd och samtalsstöd.

Om leversjukdomen inte har framskridit till stadiet för vård i livets slutskede bör du besöka jouren i följande situationer:

• blodiga uppkastningar

• svart, blodig avföring

• plötslig gulfärgning av huden och ögonen

• feber och buksmärta när det finns ascitesvätska i bukhålan

• nedsatt medvetandegrad och förvirring

om du inte har kommit överens med din läkare om en annan vårdplats.

Senast när levercirros inte längre reagerar tillräckligt gynnsamt på behandlingarna ska en instans för palliativ vård utses för varje patient. Ingen ska lämnas ensam med sin sjukdom.

I livets slutskede finns den instans som ansvarar för vården vanligtvis inom primärvården nära hemmet. Det kan vara en palliativ poliklinik, hälsocentral, ett hemsjukhus, sjukvård i hemmet eller hemvård, ett hospicehem eller en hospiceavdelning. Det är viktigt att man på förhand kommit överens om var man får hjälp dygnet runt och alla dagar i veckan.

I livets slutskede är det tungt att besöka jouren och därför försöker man undvika det genom att tillsammans med den ansvariga enheten och med förebyggande åtgärder förutse en eventuell försämring i måendet och förändringar gällande symtomen. Om det inte rör sig om en nödsituation är det bra att kontakta den ansvariga enheten innan man söker sig till jouren. Om patienten har en hemsjukhuskontakt kan en sjukskötare eller läkare vid behov göra ett hembesök för att bedöma situationen eller ordna en sjukhusplats (stödavdelning) så att man slipper söka sig till jouren.