Gå till sidans innehåll

Palliativ vård vid hjärtsjukdomar

Vid vården av långt framskriden hjärtsvikt strävar man efter att stöda funktionsförmågan och lindra symtomen både genom sjukdomsinriktad behandling och palliativ vård.

Hjärtsjukdomar blir vanligare när befolkningen blir äldre. En hjärtsjukdom är sällsynt hos en person under 50 år, men en femtedel av personer över 85 år lider av kronisk hjärtsvikt. Hjärtsvikt i sig är inte en hjärtsjukdom utan ett syndrom som orsakas av en funktionsstörning i hjärtat som alltid är förknippad med en annan sjukdom. Vid hjärtsvikt kan hjärtat inte upprätthålla en tillräcklig blodcirkulation för kroppens funktion.

Majoriteten av hjärtsviktspatienterna har länge lidit av förhöjt blodtryck eller en kranskärlssjukdom. Klaffel och olika hjärtmuskelsjukdomar är andra vanliga orsaker till hjärtsvikt. Behandling av den underliggande sjukdomen med läkemedel och åtgärder vid behov är en viktig del av behandlingen av hjärtsjukdomen.

Även om förebyggandet av underliggande sjukdomar som orsakar kronisk hjärtsvikt och behandlingarna har utvecklats, är hjärtsvikt hos de äldsta åldersgrupperna ofta en obotlig sjukdom.

Avvikande andfåddhet som förekommer vid fysisk ansträngning är det vanligaste och ofta också första symtomet på hjärtsvikt. Vid svår hjärtsvikt förekommer andnöden redan vid mild ansträngning eller i vila. Andnöd som blir svårare när man ligger är vanligt vid hjärtsvikt.

Svullnad i båda nedre extremiteterna i kombination med andnöd och viktuppgång tyder på en utveckling av hjärtsvikt, i synnerhet om patienten lider av en diagnostiserad hjärtsjukdom. Extra vätska som ansamlats i lungvävnaden orsakar andnöd och ibland även torr hosta. Svullnad i levervävnaden kan orsaka en tryckkänsla i övre buken. Extra vätska kan också ansamlas utanför lungan runt lungsäcken eller bukorganen i den s.k. fria bukhålan. När sjukdomen framskrider är det vanligt att svullnadsbenägenheten ökar, varvid det kan behövas höga doser av vätskedrivande läkemedel eller diuretika.

Om hjärtats pumpförmåga (EF eller ejektionsfraktion) är betydligt nedsatt, sjunker blodtrycket och försvagas njurfunktionen. Patienten kan uppleva svindel särskilt när hen står upp. I sjukdomens slutskede kan förändringarna i ämnesomsättningen som orsakas av den försämrade blodcirkulationen även orsaka förvirring.

Vid svår hjärtsvikt kan patienten uppleva svår utmattning, smärta, förstoppning, depression, ångest och torr mun.

Utredning av orsaker

Orsaken bakom hjärtsjukdomen utreds och vården planeras därefter. Patientens symtom kartläggs och patienten undersöks noga. Ofta behövs också laboratorieundersökningar, elektrokardiogram (EKG) och röntgen av lungorna. Om situationen är oklar kan en ultraljudsundersökning av hjärtat ge mer information.

Om det hittas en bakomliggande orsak, såsom kranskärlssjukdom eller klaffel, kan en kateteriseringsåtgärd (ballongvidgning, klaffingrepp) eller hjärtkirurgi (bypassoperation, klaffoperation) som gjorts i tid lindra eller till och med bota symtomen på hjärtsjukdomen. Om det finns förändringar i hjärtats elektriska funktion kan det behövas en justering av läkemedelsbehandlingen eller en pacemakerbehandling. Om botande åtgärder inte kan vidtas består behandlingen av läkemedelsbehandling och symtomlindring, dvs. palliativ vård.

Behandling

Behandlingen av hjärtsjukdomar kräver regelbunden läkemedelsbehandling och egenvård samt noggrann uppföljning. Man bör undvika salt, tobak och alkohol, och för en del patienter rekommenderas en begränsning av vätskeintaget. Måttlig fysisk ansträngning och motion förbättrar också hjärtpatientens funktionsförmåga och livskvalitet. Vätska som ansamlas i kroppshåligheterna (lungsäcken, bukhålan) kan tas bort. Vikten, blodtrycket och hjärtfrekvensen samt njurfunktionen ska följas upp regelbundet. Patienten bör kunna identifiera symtom och tecken på en försämring av hjärtsvikten. Den behandlande läkaren planerar behandlingen och justerar medicineringen utifrån dessa uppgifter.

Sjukdomens framskridande

En obotlig hjärtsjukdom kan hållas stabil i flera år när medicineringen är lämplig och egenvården genomförs enligt anvisningarna. Men i något skede framskrider sjukdomen och symtomen ökar. När blodtrycket sjunker försvagas även njurfunktionen och därför måste man ofta lätta på den ändamålsenliga hjärtmedicineringen.

När funktionsförmågan minskar ökar också vårdbehovet och allt mer symtomlindring behövs vid sidan om hjärtmedicineringen. Andnöd och smärta kan även hemma lindras med symtomlindrande läkemedel (morfinliknande starka smärtstillande läkemedel eller opioider och vid behov även lugnande läkemedel). Om patienten lider av syrebrist kan man testa syrgas. Vätskedrivande läkemedel behövs ofta resten av livet.

Vårdplanering

En patient som lider av en svår och obotlig hjärtsjukdom ska alltid ha en utsedd instans som ansvarar för vården och som patienten eller dennes anhöriga när som helst kan kontakta. Vården ska vara övergripande och i den ska man även ta i beaktande det mentala lidandet som är förknippat med sjukdomen samt patientens närstående. Patienten bör i tid fundera på sitt vårddirektiv och diskutera det med sina närstående och den behandlande läkaren. Med hjälp av en förutseende vårdplan som utarbetats tillsammans med läkaren, hemsjukvården och hemsjukhuset kan vården allt oftare genomföras hemma, även om sjukdomen redan är långt framskriden.

Uppdaterad 26.8.2022